En actionfilm är alltid en actionfilm
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tänk er att hjältens värsta motståndare är en religiös fanatisk general som tillhör det land som invaderat det krigshärjade landet. Vad tänker ni på då? Troligtvis en amerikansk film med en Rambohjälte som slåss mot en muslimsk fundamentalist.
Hjälten är turk och slåss
Oftast är det så, men i det här fallet gäller det en turkisk film, Vargarnas dal, från 2005, som bygger på en populär turkisk TV-serie. Hjälten är turk och slåss för sin vän i Irak, mot en amerikansk religiös general.
Filmen har gått för fulla hus i Turkiet och sågs också av många i Tyskland tills debatten började gå om att det var en antiamerikansk film. I tysthet plockades den så småningom bort från biograferna trots att köerna till filmen ännu var långa.
Hur kan då en actionrulle orsaka sånt rabalder? Jo, Tyskland klarade inte av kritiken, dels från de egna leden och dels från USA. Condolezza Rice, den amerikanska utrikesministern, ändrade plötsligt sina planer på statsbesök i Europa i samma veva. Man betonar också att nationalismen i filmen oroar.
Filmen skulle kunna utlösa etniska konflikter i sin förlängning. I Turkiet betraktar man det hela med stora ögon. Hur kan Tyskland, som ofta kritiserar USA för dess politik, inte tåla en actionfilm som visar den "andra" sidan?
Då var skurken ryss
I Turkiet har man sedan länge vant sig vid amerikanska filmer där turkar och muslimer utspelas som skurkar. De utrustas också oftast med skägg och en mörkare hy än de flesta turkar har, allt för att verka skurkaktigare.
I Turkiet tycker man att vi borde göra som dem, vänja sig vid att världen kan se ut på ett annat sätt och acceptera det. Men I Turkiet tar man det med jämnmod.
Likadant såg det ut på den västliga filmfronten före 1990. Då var skurken ryss. En kallhamrad mördare som enbart gick statens ärenden. En tidig version var Greta Garbos filmroll som kall rysk diplomat, som så småningom smälte i den vänliga västvärlden.
James Bond och Rambo slogs oavbrutet mot de elaka ryssarna, direkt eller indirekt. Men efter 1990 slutade den filmgenren lika fort som järnridån föll. Plötsligt var det den elake muslimen som i film efter film skildras som mänsklighetens brottsling.
Man kan tycka att det här är oförarglig underhållning och så är det. Men ändå finns det en politisk underton i filmerna, som vi har svårt att värja oss mot eftersom vi inte tänker på den.
Jag kommer ihåg för många år sedan när jag läste en spionroman om en amerikansk agent som bilade genom Östtyskland.
Östtyskland var vackert
Författaren beskrev det vackra lummiga landskapet de åkte igenom, och jag tänkte, "Men hallå, i Östtyskland är det grått och trist, där kan väl inte finnas något vackert".
Ett ögonblick senare kom jag på mig själv med denna orimliga tanke. Visst måste det finnas vackra områden i Östtyskland också, likaväl som i Sverige eller Frankrike.
Så visst påverkas vi omedvetet av film och böcker. Det märkliga är bara att vi förväntas påverkas mer av en turkisk actionfilm än av en amerikansk och som till och med kan orsaka inställda statsbesök. Någon som kan se logiken?