Agenda, söndag: ”Om flickor och kvinnor i Sverige upplever att det fortfarande finns brister i jämställdhet, glastak och det som hindrar, då är det ett allvarligt samhällsproblem.” Det var förstås ett misstag av den vanligtvis så välkontrollerade statsministern att så tydligt uttrycka sin syn på jämställdhet. Han var förmodligen ute efter motsatt effekt men några feministpoäng tog Fredrik Reinfeldt inte när han avfärdade de strukturella skillnaderna mellan könen som något som bara flickor och kvinnor upplever. Eventuellt. Jämställdhetsbristerna är i alla fall inte något som moderatledaren upplever.
De välregisserade besöken på arbetsplatser har uppenbarligen inte hjälpt. Fredrik Reinfeldt har inte märkt att en kvinna tjänar 3,6 miljoner mindre än en man på ett genomsnittligt arbetsliv.
Inte heller att kvinnorna tar ut nästan tre av fyra föräldralediga dagar och står för merparten av det obetalda hemarbetet. Inte att kvinnor bara innehar en fjärdedel av styrelseposterna i de stora bolagen. Och inte att det ojämlika arbetslivet skapar en ekonomisk klyfta som växer ytterligare när pensionsdagen passerats.
Kanske är det inte förvånande för en regeringschef som under större delen av sin vid makten haft en jämställdhetsminister som inte anser sig vara feminist.
Det är nog alldeles för sent för Alliansen att visa upp någon feministisk agenda. Rådet till kvinnorna har varit att starta eget, företrädesvis inom den sektor som finansieras med gemensamma medel. En och annan kvinnlig företagare har säkert fått både jobb och bra inkomst av det.
Men någon generell lösning på jämställdhetsbristerna i kvinnors arbetsliv är det långt ifrån. Kommunal har i dagarna rapporterat att undersköterskor och vårdbiträden fått sämre arbetsvillkor och lägre lön när äldreomsorgen privatiserats.
Stefan Löfven (S) tog upp livslöneskillnaden i sitt huvudtal vid partikongressen 2013. Han talade om rätt till heltid, stopp för ofrivilliga delade turer och färre visstidsanställningar i sitt förstamajtal i år. Det räcker förstås inte att tala och det finns fler områden att ta sig an.
”Jag skäms över att det tar så lång tid innan jag drar praktiska och politiska slutsatser av en övertygelse som jag tillägnat mig på ett ganska handfast sätt.” skriver Ingvar Carlsson om jämställdhetsarbetet i sin bok Lärdomar. Efter valet 1994 tillsatte han världens första jämställda regering. Nu är det dags att tillsätta Sveriges första feministiska regering.
Stefan Löfven har inte haft chansen att visa sin vilja i praktiken. Vi vi kommer säkert att ha anledning att elda på och vara missnöjda ibland. Men han har åtminstone visat att han begriper.