LEDARE
Investeringar, inte bidrag.
Det är så bruksorterna ska blomstra. Så presenterade Centerpartiet sina förslag för hur hela landet ska leva under sitt ekonomiska forum under gårdagen i Almedalen. Och det finns en väldigt stor skillnad i attityd i de två olika sätten att tackla de utmaningar som många av de så kallade bruksorterna står inför.
Investeringar inger framtidshopp. Investeringar görs inte förutsättningslöst utan betyder att någon tror på det företag dit pengarna går. För investeraren vill självklart ha någonting tillbaka och då gäller det att satsa i det företag där den potentialen finns. Den mentaliteten finns inte i bidragstänket.
Samma positiva ton finns i det underlag som Centerpartiet har tagit fram. Den visar att det skulle kunna skapas mellan 17 000 och 25 000 nya jobb i bruksorter om bara näringslivet ges möjlighet att uppnå sin fulla potential. I kommuner med strukturer som vanligtvis förknippas med avbefolkning och arbetslöshet tittar de på potentialen.
Problemformulering är vänd på ända och istället ligger fokus på den potential som finns. Det som är utmaningarna kan vara det som är möjligheten. Det som är en isig sjö större delen av året är en möjlighet för att testa bilar i kallt klimat, det som är en vanlig skog kan vara en möjlighet att driva annorlunda hotell uppe i träden och det som är ett gammalt nedgången sågverk kan vara en möjlighet att hysa ett kulturhus som lockar 17 000 besökare om året.
Många fler exempel finns det.
För att den underliggande potentialen i dessa områden ska kunna utnyttjas krävs det däremot att välkomnande klimat för företagare och entreprenörer, för det är de som först ser dessa möjligheter.
De förslag som Centerpartiet lade fram handlar just om att göra det och hur vi får ett land som lever långt utanför stadskärnorna. Förslaget innehåller bland annat sänkt arbetsgivaravgift för små och nystartade företag, regelförenklingar för företag och skatteavdrag för investeringar.
Potentialen som ingångsvinkel ska inte underskattas. I en kommun med få arbetsgivare där det stora företaget drar ner på personalstyrkan, eller helt lägger ner, måste man kunna se den potential som finns för att bygga något nytt. Annars är det allt för lätt att göra enkla omvärldsanalyser och falla för populistiska förklaringsmodeller som skuldbelägger exempelvis invandring.
Den största faran med det är att ansvaret flyttas över till någon annan och man berövar sig själv möjligheten att förändra sin situation. Då är det svårt att ha en positiv framtidssyn och lätt att falla för myten att små bruksorter är dömda att leva på bidrag och tappa arbetstillfällen.