Region Gotland är öns största arbetsgivare med drygt 6 200 anställda, som utför allt det viktiga välfärdsarbetet inom vård, skola och omsorg och allt annat som regionen gör.
Ett tecken på att det krävs insatser för att bli en bättre arbetsgivare och få personalen att trivas bättre och må bättre, är de ökande sjuktalen.
Enligt statistik från försäkringskassan över sjukpenningtalen december 2015, så är kvinnorna dubbelt så mycket borta för sjukdom än männen. Om det beror på att kvinnorna är hemma med sjukt barn mer eller om det beror på att de allra flesta anställda i Region Gotland är kvinnor är osäkert.
När personalen blir sjuk och borta från jobbet kan det bero på hårt fysiskt jobb som inom äldreomsorgen och sjukvården eller på hårt psykiskt arbete med stress och aldrig rast och ro, som inom skolan och sjukvården.
De ständiga sparbetingen gör att det är svårt att få vikarie vid sjukdom och de andra på arbetsplatsen blir överbelastade eller så finns jobbet kvar när man kommer tillbaka från sjukdomstiden.
En annan faktor som spelar in, som återspeglas i medarbetarenkäten, är att majoriteten av de anställda i regionen trivs med sitt egna speciella jobb. Men de känner bristande stolthet och vill inte rekommendera regionen som arbetsgivare.
Det är samma sak som med brukarna. Många säger sig ha bristande förtroende för Region Gotland och det gnälls om än det ena, än det andra. Men när de väl anlitar sjukvården, äldreomsorgen eller barnomsorgen, slås många medborgare av hur fantastiskt bra regionen är med sina välfärdstjänster.
Det man normalt kallar personalpolitik har politikerna alltför mycket överlämnat till tjänstemännen. Personalpolitik borde vara ett mycket viktigt politikområde, då ju alla de 6 200 anställda välfärdsarbetarna har avgörande betydelse för det politikerna vill uppnå, nämligen bästa möjliga välfärd till gotlänningarna.
Det krävs insatser för att kunna rekrytera ersättare för de stora grupper som går i pension varje år. Drygt 200 per år de kommande åren. Det finns alltså risk för lärarbrist och brist i andra yrkesgrupper framöver.
Kompetensförsörjningen är också en avgörande fråga i personalpolitiken. Och att de anställda i större utsträckning kan påverka arbetets utförande och organisation. De fackliga organisationerna måste bli en aktiv dialogpart i arbetet att göra Region Gotland till en attraktiv arbetsgivare.
Viktigt är ledarskapet och chefernas agerande i Region Gotland. De måste våga fatta beslut och inte delegera uppåt i rädslan att gör fel.
Cheferna måste ha kompetens att styra och stöd att leda förändringsarbetet i regionens verksamheter, så det ständigt blir bättre för brukarna och medborgarna. Och att de anställda trivs och känner medinflytande, engagemang och stolthet över sitt jobb i Region Gotland.
Jag vet att den nya regiondirektören Peter Lindvall ser det som en av sina viktigaste uppgifter att gör regionen till en attraktiv arbetsgivare. Kommer han att stöttas och styras av politiker som ser personalpolitiken som viktig för välfärdens kvalitet?