Mötet med de ansvariga, på riksnivå, tjänstemännen för upphandlingen av nytt avtal för Gotlandstrafiken blev en förtätad tillställning på senaste regionstyrelsen.
Frågor och ifrågasättanden korsade luften i en fråga som går alla förtroendevalda inpå skinnet. Ingen fråga är så laddad och betydelsefull för Gotlands framtid och att nu komma in i ett avgörande läge gör att alla är på tå.
Ökade oljepriser
Vi boende på Gotland och alla pendlare och tillfälliga gäster berörs direkt av det som finns beskrivet i de gotländskaståndpunkterna. I sommar har prissituationen varit akut och där staten och kunderna har att lösa ut ökade oljepriser och det blir priser för passagerare och frakt som stiger alltmer. Allt enligt gällande avtal. Då lär vi oss den hårda vägen hur viktigt avtalet är med kommande operatör och hur viktig staten är som ekonomisk garant. Utan garanti och pengar blir det högre priser och försämrade villkor.
Regeringens ansvar
Det är inte heller något avtal enbart för de närmast kommande åren utan det sträcker sig till 2029! Att planera för trafik och infrastruktur under en så lång tidsperiod är oerhört svårt.
Det som gäller för att garantera utvecklingen för Gotland år 2017 kan knappast vara oförändrat 12 år senare. Återigen måste staten förstå sin roll som garant för, inte ett regionalt dilemma, utan för ett nationellt ansvar!
I det långa perspektivet finns självklart också miljöaspekten. Vi kan inte använda oss av gårdagens teknik eller ens dagens teknik utan måste planera för framtiden. Vad är möjligt? Som en välkänd Göteborgspolitiker en gång uttryckte dilemmat: Vi kan inte backa med ändan före in i framtiden!
De närvarande tjänstemännen var säkert medvetna om allvaret i våra frågor och vårt engagemang. De känner också säkert till att det handlar om en komplex och för Gotland avgörande trafik.
Turtäthet, hamnar och pris
Där finns turtäthet, antal hamnar, pris, frakter, komfort, tid och miljö. Vi ska inte heller glömma alla arbetstillfällen för Gotland som är direkt knutna till trafiken.
Men om alla närvarande vid regionstyrelsens sammanträde var så medvetna om hur livsviktig denna fråga är för Gotland, var finns problemen?
Varken närvarande tjänstemän eller politiker äger hela frågan då det till det yttersta är regeringen/staten som är garant och står för ekonomin.
Otaliga kamper har förts med ansvarig minister oaktat politisk färg. Själv var jag naturligtvis oerhört nöjd 2005 när Ulrica Messing (S) kunde undvika jätteprishöjningar med att tillföra statliga pengar med närmare 100 miljoner. Staten tog ansvar.
Nu är det därför viktigt när vi lämnar sammanträdesrummet att vi tar alla kontakter med politiska företrädare i regering, riksdag och i partistyrelser för att inpränta allvaret i statens ansvar för den nationella och inte enbart regionala infrastrukturen.
Samtala med ministern
Ännu fler samtal för mig med ansvarig infrastrukturminister och en uppföljning av våra frukostar med partiföreträdare under Almedalsveckan.
På Gotland samlar vi återigen alla intressegrupper, direkt och indirekt berörda i en avgörande fråga för Gotlands framtid.