Ekonomin går bra för Sverige och dåligt för Gotland. Är det verkligen sanningen? Sanningen är väl snarare att Gotland som region såväl som kommun och oavsett politiskt styre har och länge har haft problem med att klara ekonomin.
På fastlandet samarbetar kommuner allt mer. Grannar, även gränskommuner i olika län bland annat i Östergötland och Sörmland, jobbar ihop om barnomsorg och annat. Hade vi funnits närmare andra hade vi kunnat samarbeta om gymnasielinjer, vårdcentraler och kulturhus. Även utan formellt samarbete kan kommunmedlemmarna utnyttja badhus och bibliotek i grannkommunerna, om de finns.
Den möjligheten har inte vi. Och vi är ensamma om den positionen. Faktum är att man måste långt ner i Europa för att hitta en ö med så stor befolkning på så långt avstånd från närmaste fastland.
Vad kostar en ö?
Det har gjorts flera försök att beräkna vad vårt läge kostar oss. Kanske låter det sig inte mätas med de måttstockar vi har tillgång till. Men det är alldeles klart att det kostar att ha glesa och delvis dyra transporter, att vara en liten och begränsad marknad, att inte kunna samarbeta med grannar. Det var också argumenten för det särskilda Gotlandsprotokoll vi aldrig fick vid EU-inträdet
Det som är vår främsta tillgång ger oss våra största bekymmer. De 80 kustmilen är för många just det som gör Gotland till en så speciell plats. Stränderna med gräs och sand, grus och hällar, klintar och lanthamnar är vår rikedom. Samtidigt avskärmar vattnet oss från de grannkommuner vi så väl behövde att dela bokbussar och gymnasieutbildningar med. Den snygga kostymen är ohjälpligt för stor för vårt klädkonto och våra drygt 57 000 axlar har svårt att fylla upp den.
Av tradition bor vi dessutom glest. Den som färdas utanför Visby under den mörka årstid vi nu är som längst ifrån behöver inte åka långt för att se ljus. Det är det som ger en stor del av hemkänslan på landsbygden, att hus och gårdar ligger utspridda. Fler gotlänningar bor utanför huvudorten än inne i den.
Den glesa strukturen betyder många skolor och vårdcentraler, många skolbussmil och färdtjänstresor och därmed höga kostnader.
Tunnelbanan gick före
Alla kommuner har fått ta över staliga kostnader för arbetslösheten. Och i det Sverige där klyftorna ökar ligger Gotland inte på solsidan. Regeringen har glatt utlovat tunnelbana till nordöstra Storstockholm där, som av en händelse, ett antal statsråd bor. Villigheten att lova stabilitet i Gotlandstrafiken är betydligt mindre.
Och den reviderade skatteutjämning som i någon mån skulle hjälpa upp situationen stuvade regeringen nogsamt undan i någon skrivbordslåda tills man hittade en miljard till välmående storstadskommuner att sockra budet med.
Sunda statsfinanser god vana
Sverige har sedan 90-talskrisen haft sunda statsfinanser. Det är ingen uppfinning av Anders Borg; det är en god vana som etablerades av S-regeringen Persson på 1990-talet.
Då var utgångspunkten ett större underskott än de krisande länderna i södra Europa har idag och uppkommet under en moderatledd regering. Dessbättre har alla ansvarskännande partier ställt upp för detta och Anders Borg förvaltat arvet väl även om överskottsmålet inte uppfylls just idag.
Klarar vi att se att bilden är mer komplicerad har vi också större möjlighet att se fördelarna. För vi ligger där vi ligger .