En blågrön röra?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den högkonjunkturen börjar nu mattas av. Och finansminister Anders Borg är proffsig nog att tala öppet och ofta om utvecklingen. Det inger förtroende även när prognoserna är dystra. Nyligen skrev Borg ner tillväxten för 2008 och 2009 ytterligare, till 2,1 respektive 1,8 procent.
De politiska prioriteringarna ser olika ut i hög- och lågkonjunktur. Ju mer folk har i plånboken, ju lättare är det att lyfta blicken från privatekonomin och ta sig an de stora ödesfrågorna.
Under en längre tid har svenskarna tagit på sig ett oproportionerligt ansvar för den globala uppvärmningen. Drabbas vi av ökad arbetslöshet de närmaste åren är det troligt att Bensinskatteupprorets protestlista (som redan omfattar en och en halv miljon namn) snabbt växer sig dubbelt så lång.
Ändå fortsätter regeringen att tala mycket om miljön. Och förklaringen skulle kunna vara partipolitisk strategi.
Det beror givetvis på hur det går i valet. Men det är inte en långsökt gissning att miljöpartiet får ett för sina mandat oproportionerligt inflytande efter 2010. Miljöpartiet förstår situationen och anstränger sig för att framstå som regeringsdugligt. Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har redan släppt kravet om EU-utträde och förslaget om medborgarlön. Dessutom har de, till mångas förvåning, anslutit sig till moderaternas förslag om en statlig obligatorisk a-kassa. Och därmed fjärmat sig från vänstern och socialdemokraterna.
Är moderaternas entusiasm för miljöfrågan ett försök att närma sig från andra hållet? Kanske. Tveklöst vore det en viktig seger för alliansen om miljöpartiet bytte block.
En sådan koalition skulle nu vara lång ifrån smärtfri. För några år sedan betraktades miljöpartiet rent av som en samhällsfara inom stora delar av borgerligheten. Och 2005 års partiprogram, där "den gröna ekonomin" beskrivs i termer av räntefritt samhälle och skatt på valutatransaktioner, ligger fast. En omformulering av partiets värdegrund verkar heller inte vara nära förestående.
Men som både frågan om EU och medborgarlön så väl illustrerar: Med ett sådant verklighetsfrånvänt partiprogram går teori och praktik sällan ihop. Miljöpartiet är inte alls så farliga som de ger sken av.
Visst är talet om en blågrön röra kanske bara en naiv fantasi. Å andra sidan, snart är den kanske en politisk realitet.