Gotland, fredag. Alla helgons dag kallas den i almanackan, helgdagen som är vår närmaste morgondag. Det säger den nutida svensken mycket lite, helgon är de flesta av oss ovana vid. Dagen efter kallar Svenska kyrkan för Alla själars dag och det känns möjligen lite mer bekant. I dagligt tal blir det Allhelgonahelgen av det hela och ingen större skillnad för de som normalt har lediga lördagar. En del får gå hem tidigare på fredagen, affärerna lockar oss att handla lite extra gott och skyltar med färgglada pumpor. Det senare ett inslag från det anglosaxiska Halloween-firandet som har liknande bakgrund och firas vid ungefär samma tid. Medan helgonfirandet går tillbaka till den huvudsakligen katolska tiden en bit in på 1500-talet blev Halloween först på 1990-talet någorlunda allmänt i Sverige. För nutidsmänniskan flyter det i stort sett ihop till en allmän hösthelg med spökutklädda ungar som vill ha extra godis.
Det är lite synd. För det finns skäl till att snart sagt alla samhällen har någon form av traditioner runt döden. Alltså inte bara runt den enskilda döden utan ett mer allmänt reflekterande över dödligheten.
Helger ställer till det i almanackan. De flesta har religiös grund. Närmare bestämt kristen. Men alla är inte kristna och alltfler lärare och arbetsgivare har upptäckt att det finns fler önskemål om helgledigheter. För det mesta fungerar det med semesterdagar och kompledigheter och andra kreativa lösningar. En del framsynta arbetsgivare har övervägt att låta de anställda välja när de vill ta ut sina helgledigheter. Mobiloperatören Tre erbjuder den möjligheten till alla anställda från och med i höst. I Linköping vill moderaterna att kommunen ska göra likadant. Kristdemokrater har protesterat mot motsvarande tankar tidigare.
Det finns en rad praktiska hinder för en allmän helgreform och det är ingen fråga som verkar särskilt het politiskt.
Strängt taget kan också vårt vecko-system ifrågasättas. Som bekant är inte söndagen vilodag i alla religioner. Vi har förskjutit våra mönster och kommer att fortsätta göra det. Söndagen har blivit shoppingdag och många har bytt jultradition med snö och pepparkakor mot thaimat och badsemester. Mångas jobb måste göras kontinuerligt oavsett vad det är för färg på kalenderbladet. Kanske blir det så småningom ett naturligt steg att ha helt flexibla ledigheter. För vi behöver dem så väl, de där avbrotten som bryter av vardagen.
Bland alla högtider tillägnade gudar eller företeelser vi tycker olika om eller inte bryr oss om är det som allhelgonahelgen står för det som mest förenar oss. Döden har vi alla gemensamt. Som slutpunkt men också som en oundviklig ingrediens i livet.
Ljus på gravarna eller inte är det en rätt god idé att åtminstone någon gång om året tänka lite extra på de som redan lämnat. Människor som betytt något. För få eller för många som skådespelaren Kim Anderzon eller idrottaren Klas Ingesson. Grannar, vänner, kära. Döden berövar oss de vi inte vill mista. Ta vara på dem du har. Varför inte den här helgen.
Trevlig allhelgonahelg