Ett brev betyder så mycket. Det var en fin och omtänksam reklamslogan från Posten en gång i tiden. Ett brev betyder så mycket även idag. Men då krävs att det finns en brevlåda för vidarebefordran.
Nu är den borta, den gula brevlådan vid Ava på Fårö. Borttagen, bortrationaliserad. Den som suttit där och lyst som en liten sol bredvid gårdarnas brevlådor i långliga tider. Lantbrevbäraren kommer punktligt förbi och lämnar post. Men nu finns ingen brevlåda att tömma på försändelser.
Då fylls brevlådan
Inte så många av de äldre på Fårö nyttjar internet. De skickar istället brev och vykort med frimärke på. Inte så många brev kanske, men lika viktiga. På somrarna fylls brevlådan på med semesterhälsningar från turister.
Brevlådor har plockats bort också på andra håll på Fårö. Nu får den enda handelsboden bli samlingspunkt också för postförsändelser. En halvmils biltur, ibland mer, för att lägga på ett brev. Det kostar pengar och smutsar ner miljön. Men den helhetsbilden har väl inte Posten.
Detta exempel kan tyckas vara en liten fråga, men är ändå en signal till landsbygden. Eller en i raden av signaler till landsbygdens folk. Tidigare signaler har varit betydligt ljudligare på Fårö.
För en del år sedan lades distriktssköterskans mottagning ner trots omfattande proteser från Fåröborna. Olönsam, sade kommunen. Men nog var den mänskligt lönsam för befolkningen. Turisterna tillförde dessutom 80 000 kronor från sina landsting på fastlandet när de behövde plåstras om.
Nu får Fåröborna ta bilen till Fårösund. Men den permanenta distriktsläkaren har flyttats till Slite. Än längre att åka med olägenheter, kostnader och miljöpåverkan som följd. Återigen saknas helhetsbilden.
Skolan, förskolan och prästen
För några år sedan drogs skolundervisningen ner för att till slut leda till att skolan stängdes, trots protester. En epok gick i graven. Busstransport till Fårösund är alternativet nu. Men när förskolan också skulle läggas ner, trots att barn glädjande nog föds på löpande band på Fårö, då var måttet rågat. Aktiva och engagerade föräldrar tog initiativ och startade en egen förskola. Nu finns ett 20-tal barn där som slipper långa resor.
Dessutom är prästtjänsten i farozonen.
När nu Bergmangårdarna och Bergmancentret har etablerats finns framtidstro i sikte. Dålig timing alltså, för all nedläggningslusta. Dags att vända på kuttingen. Vad säger allt detta? Jo, att landsbygdsbor borde bo i tätort. Samtidigt som det pratas på den politiska nivån att "Hela Sverige skall leva", att landsbygdsutvecklig och regionalpolitik är viktig politik. Men vad skall man tro när utvecklingen ständigt går åt motsatt håll med prioritering av tätorten.
Jag tror nog att landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) menar vad han säger om landsbygdsutveckling och god regionalpolitik. Men han står sig slätt när Stockholmshögern ångar på med omåttliga satsningar i stora städer.
Skall hela Gotland leva? Den frågan går till ansvarig "landsbygdsminister" i den nya majoriteten på ön.