KÖPENHAMN. Om två år – senast – har experimentet med en kvinnlig, socialdemokratisk statsminister avslutats i Danmark. Helle Thorning-Schmidt har avgått – och lämnat landet för ett bättre betalt och mindre otacksamt toppjobb utomlands. Hon har ersatts av Mette Frederiksen, i dag arbetsmarknadsminister.
Lars Løkke Rasmussen från Venstre (liberalt) är åter statsminister och ledare av en borgerlig koalitionsregering och för första gången har Dansk Folkeparti (landets näst största parti) tagit plats i regeringen. Bra marscherat av det en gång så extrema parti som av en tidigare socialdemokratisk statsminister fått domen; "rumsrena, det blir ni aldrig".
Konservativt Folkeparti (på pappret de svenska Moderaternas systerparti) har med nöd och näppe klarat spärrgränsen (i Danmark 2 procent) men någon stark kraft kan man sannerligen inte längre säga att partiet är.
Vad är det då som får mig att spå en så dyster framtid för den röd-rosa danska regeringen?
Svaret är helt enkelt: Sedan valet 2011 har det bara gått sämre och sämre för Helle Thornings trepartiministär. Och 2013 har varit det i särklass uslaste året hittills.
Samtidigt som den danska statsministern med ett brett (och opassande) leende satt och producerade ”selfies” tillsammans med Barack Obama och David Cameron vid minneshögtiden för Nelson Mandela i Sydafrika ringde hennes justitieminister och meddelade att han avgår. Han hade ljugit för folketingets ”retsudvalg” (justitieutskottet). Mindre än ett dygn senare avgick utrikesministern (av hälsoskäl).
Motvilligt fick Thorning-Schmidt återvända till Danmark för att sätta sig med ytterligare en regeringsombildning. Tidigare under året hade två andra statsråd tvingats bort från sina poster.
Det var symptomatiskt att den danska statsministern inte befann sig i hemlandet då de senaste bomberna exploderade. Hon trivs bättre i den internaionella hetluften och på de bonade golven i Bryssel, London och Paris. Där åtnjuter hon respekt (något tilltufsad dock efter etikettsövertrampet i Sydafrika) och hennes eleganta stil med dyra märkeskläder och accessoarer uppskattas. Hemma på Christiansborg (riksdagsbyggnaden i Köpenhamn) tvingas hon tampas med fräcka journalister. För att inte tala om med vilken motvilja hon rör sig ute bland ”vanligt folk” – de som en gång var socialdemokraternas kärnväljare.
Vore det val i dag skulle den rosa regeringen få storstryk och det är svårt att se vad som skulle kunna förändra den bilden.
Under året har den tidigare (och blivande) statsministern Lars Løkke Rasmussen från liberala Venstre varit i blåsväder. Som ordförande i den Sydkorea-baserade miljöorganisationen GGGI har han olämpligt nog utnyttjat de generösa resereglerna till alltför iögonfallande resor i första klass. För det fick Lars Løkke under en period mycket stryk – men i opinionsmätningarna märks inte särskilt mycket. De borgerliga står starka och Lars Løkke får säkert snart tillbaka nycklarna till statsministeriet.
Att Helle Thorning flyr landet är mycket troligt. Främst är det en post som EU-kommissionär som lockar. Hon har alla förutsättningar med sin bakgrund som EU-parlamentariker, hon är dessutom delvis utbildad i Bryssel och känner systemet i grunden. Att hennes svärfar är den fortfarande inflytelserike engelske toppolitikern Neil Kinnock (tidigare labourledare och EU-kommissionär) gör inte saken sämre. Och det är synnerligen intressant att statsministerns man Stephan Kinnock siktar på en plats i det engelska parlamentet!
Så jag ser fram emot ytterligare ett spännande år i dansk politik.
Minns nu var ni läste denna spåkulekrönika först. Och skulle jag i någon liten detalj få fel så lovar jag att äta – en bricka med ospecificerade smørrebrød (som tröst) och avsluta med några skivor av Gammel Ole – osten som får känsliga personer att gå ut (som spanking).