Regeringens medlemmar är aldrig sjuka. Så kan man tolka det faktum att ingen av ministrarna i Fredrik Reinfeldts regering har varit sjukskriven sedan 2009. Dagens Nyheter har i två dagar ägnat stort utrymme åt denna förunderliga friskhet. Men så är det förstås inte. Ministrar drabbas av influensa och andra krämpor precis som alla vi andra. De tillhör förmodligen en grupp med bättre hälsa än genomsnittet men träffar också ovanligt många och utsätts för diverse smittor.
Det finns betydligt allvarligare saker att kritisera regeringsmedlemmarna för än att de fått ut lön genom att inte vara sjukskrivna när de inte varit fullt arbetsföra. Till exempel försämringen av trygghetssystemen vid sjukdom och arbetslöshet. Däremot inte för att de arbetar för lite.
De är i princip alltid i tjänst och kan ofta utföra en del av sina uppgifter även med en förkylning eller ett brutet ben. Det finns ingen anledning att betvivla att statsråden gör det de säger att de gör. Det vill säga att de utför en hel del arbete även om de ligger hemma och nyser. Under en tillfällig magsjuka kan man kanske inte stå i riksdagens talarstol eller ta emot delegationer men mycket väl arbeta vid skrivbordet bara man har en ledig toalett i närheten. Även på andra arbetsplatser förekommer omplaceringar eller omfördelning av arbete utan att det är fråga om fusk.
Däremot är det inte vidare troligt att inte också statsråd blir arbetsoförmögna vid fyrtio graders feber eller en rejäl influensa. Och följaktligen ska vara sjukskrivna och ha löneavdrag.
Jag är inte för särskilda krav på politiker, vi ska alla följa de regler som gäller. Men en regering som bjuder banker och företag på morötter samtidigt som piskan viner över sjuka och arbetslösa drar oundvikligen på sig extra bitter kritik för uteblivna karensavdrag på lönen.
-De kan gott få känna hur vi det är att förlora pengar på karensdagen, tycker många, även om avdraget knappast gräver några djupare hål i plånboken hos en välavlönad minister.
En angränsande fråga är att statsråd inte kan vara föräldralediga. Det har dessbättre inte hindrat att flera ministrar blivit föräldrar. Även om förståelsen har blivit större sedan Anna-Greta Leijon skrev under brådskande beslut när hon låg på BB lägger det en orimlig press på småbarnsföräldrarna.
Kan vi inte tänka oss föräldralediga politiker riskerar vi att utestänga en avsevärd del av den vuxna befolkningen från listor och uppdrag.
Riksdagen har klarat av det här. Där kan ledamöter trots hög arbetsbörda vara både sjuka och föräldralediga och är det också. Här på Gotland var regionrådet Stefaan de Maecker föräldraledig hela hösten. Det gick också.
Om vi accepterar att statsråd arbetar tillräckligt för att uppbära en heltidslön oavsett kortare sjukfrånvaro måste reglerna ändras. Föräldraledighet för statsråd bör snarast införas. Oavsett detta måste regeringschefen reda ut vad som gäller för sina ministrar. Han får väl ta hjälp av KU om han inte klarar av den uppgiften. För den här debatten är pinsam.