Så här dagen till ära passar det väl med en krönika som endera summerar året som varit eller siar kring det som ligger framför oss.
Jag nöjer mig med att konstatera att år 2011 har varit ett år med mycket av så väl sorg som glädje; ett år som präglats av hårt arbete och en del motgångar, men också av glädje och kampvilja, och tron på en bättre morgondag. Det är främst kring morgondagen och år 2012 jag vill uppehålla mig.
Prognoserna för år 2012 ser inte direkt ljusa ut. Världsekonomin är fortsatt i gungning, med stigande oro på arbetsmarknaden och flertalet osäkerhetsfaktorer i övrigt. Ändå vågar jag hoppas att det ska bli bättre, självklart för så många som möjligt, men framför allt för barnen. Vi har råd att ta hand om varandra.
Resurserna är fel fördelade
Sverige är ett rikt land, men som Håkan Ericsson skrev för några veckor sedan - resurserna är fel fördelade.
Det blir uppenbart när man betänker att till exempel den gotländska julhandeln omsatte mångmiljonbelopp och att det ändå runt om på Gotland finns barn som växer upp under otroligt knappa omständigheter.
Som avstår fritidsaktiviteter för att familjen inte har råd, där hela skor eller ny jacka ses som ett näst intill oöverstigligt hinder och där fredagsmys med något gott att äta efter en arbetsam vecka, inte ens finns på kartan.
Ekonomiska kriser skördar alltid flest offer bland redan utsatta familjer och jag hoppas innerligt att den borgerliga regeringen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen snarast byter kurs och tar sitt ansvar.
Satsa Sverige ur krisen!
Satsar Sverige ur krisen; genom så väl omställningsutbildningar för uppsagda, men också genom att stötta kommuner och landsting, så att färre inom vård, skola och omsorg behöver sägas upp.
För det hänger ju ihop: fattiga barn har fattiga föräldrar. Föräldrar som på grund av arbetslöshet, sjukdom eller ofrivilligt deltidsarbete har svårt att få ekonomin att gå ihop.
De stora penseldragen måste målas på nationell nivå. Därför är det min naiva, men uppriktiga, förhoppning för det nya året, att Fredrik Reinfeldts borgerliga regering ska överraska mig riktigt ordentligt genom att till exempel inse vikten av att satsa på en arbetsmarknadspolitik som möjliggör för fler att ha en egen försörjning, besluta om en sjukförsäkring värd namnet och därmed minska utsattheten och aktivt förbättra svenska barns uppväxtvillkor, inte bara för de barn vars föräldrar redan har det väl förspänt.
Roten till barnfattigdomen
Anders Borg (M) yttrade häromdagen, apropå att klyftorna ökar, att det är "besvärande". Han har makten att förändra. Dessvärre befarar jag att varken han eller Fredrik Reinfeldt kommer att tas några krafttag för ökad rättvisa under 2012 heller.
Sverige tycks få vänta några år på en regering som bekämpar roten till barnfattigdomen. Barnen betalar priset medan vi väntar.
Jag önskar er alla ett riktigt gott 2012, med god hälsa och mycken välgång, och många fina överraskningar!