En efterlängtad Alliansmotion
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
År efter år har partierna i det som numera kallas alliansen talat sig varma för enighet, men ändå envisats med att presentera varsin ekonomisk motion som svar på regeringens ekonomiska propositioner. De obligatoriska gemensamma reservationerna i finansutskottet har varit en minsta gemensamma nämnare; i praktiken enighet i en fotnot. Nu har partierna äntligen insett att det är största möjliga samordning som krävs; enighet ska vara mottot. Ett stort pedagogiskt problem har därmed undanröjts, men andra kvarstår på vägen till makten.
Den borgerliga alliansens bryderi påminner om EU:s. Både allianspartierna och unionen präglas av ett allt tätare samarbete som successivt sätts på pränt. EU har Maastricht och Amsterdam; alliansen har Högfors och Bankeryd. Varje nytt steg fordrar ännu ett och risken för att ingen vet vad det hela egentligen utvecklas till blir alltmer påtaglig. Skillnaden är att alliansen har ett givet mål som håller identitetskrisen borta: att åstadkomma maktskifte i höstens val. Det gäller bara att övertyga väljarna om att det behövs ett sådant. Kan de inte göra det vilar identitetskrisen runt hörnet i höst.
Syftet med tisdagens gemensamma borgerliga motion är alltså inte att ersätta de enskilda partiernas ekonomiska motioner. De presenteras i vanlig ordning. Poängen är istället att visa att det allt tätare samarbetet fortskrider och att målbilden är densamma som tidigare. Således talade Maud Olofsson, inte Lars Leijonborg, om skolsatsningarna under presskonferensen i Riksdagshuset; Göran Hägglund, inte Fredrik Reinfeldt, lade ut texten om nya och gamla företagarsatsningar. Dessutom har de ljusa prognoserna för statsfinanserna inte fått alliansen att riva upp överenskommelsen om ersättningsnivåerna från Bankeryd. Det är arbetslinjen som det ska satsas på, inte högre bidrag för att ta tävla med valfebriga socialdemokrater.
Konkret handlar det om att partierna har enats om flera av de förslag som alliansens arbetsgrupper tidigare lagt fram, och nu presenterat hur de vill finansiera satsningarna. Alliansen vill pränta in att de - i opposition - är minst lika bra på att enas om kronor och ören som socialdemokraterna och dess båda samarbetspartier är när de sitter i Rosenbad.
De borgerliga partiernas betoning på fler jobb och fler i arbete står i bjärt kontrast till det budskap statsminister Göran Persson förmedlar. På karaktäristiskt Persson-manér har han ju slagit fast att arbetslösheten inte kommer att stå i centrum i valrörelsen. Fredrik Reinfeldt kallar det träffande för fanflykt från huvudfrågan.
Tydligare än så kan det väl inte sägas att de utmaningar Sverige står inför knappast kommer att tas omhand annat än hjälpligt om socialdemokraterna fortsätter att regera. En tankepaus har ju präglat regeringens arbete under lång tid, det vill säga paus från nytänkande - en paus som börjar bli permanent.