En ekonomisk förening med anhöriga, boende och anställda
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det gör så fortfarande därför att det kooperativa konceptet utgår från en modell, som byggs underifrån av människor med idéer, engagemang och vilja att skapa något gemensamt.
Mångfald och delaktighet
Givetvis måste det också finnas ekonomi i ett äldrekooperativ av den beskrivna modellen, liksom i all annan verksamhet.
Men det kan kännas så befriande skönt att få börja en diskussion med att beskriva vilka kvalitéer nya former och modeller kan resultera i. Vilka vinster det kan ge i form av mångfald och delaktighet.
Lyfter vi inte upp idéer och exempel, som vuxit fram ur människors kraft och engagemang och låter alla blommor blomma inför ett eventuellt förverkligande, bygger vi inga hållbara sociala samhällen. Det är min övertygelse, som har sin grund i hela folkrörelsetanken.
I Lövvik, som var det kooperativ som gavs som exempel, bildades kooperativet som en ekonomisk förening där anhöriga, boende och anställda ingick.
Avtal med kommunen
Det hade dessförinnan föregåtts av arbetsgrupper där bland annat socialchef och kommunalråd ingick.
Man diskuterade fram vad som skulle stå i stadgarna, vilka övriga som kunde tänkas vara medlemmar, medlemmarnas medverkan i kooperativet med mera. Det gjordes biståndsbedömning från kommunens sida och det skrevs avtal.
Från gruppboendet och kooperativet i Täby där föreståndaren redogjorde för hur de startade sin verksamhet fanns likartade diskussioner och tankar.
De tog över driften från kommunen, etablerade sig i en villa med nio boende och bildade en ekonomisk förening.
Precis som i Lövvik så hade man mycket att lära och utveckla, de ville inte ha ett vinstdrivande bolag, utan en verksamhet som skall vara bra för alla. Länsstyrelsen och kommunen är tillsynsmyndigheter och ansvar och åtagande är tydligt klargjorda.
Modellerna är många och ser olika ut bland de kooperativ som startat i landet under 1990-talet. Det som sätter gränser är antagligen tankeverksamheten och okunskapen.
Vissa gränser kanske måste tangeras och tidigare beslutsordningar kanske måste utmanas, men väcks inte tanken utvecklas inte heller något nytt.
Granska prislappen
Även prislapparna kanske måste få en granskning, med en positiv inställning och regler som inte sätter krokben kan vara mycket vara vunnet.
I allt måste människans värde vara i fokus. Kunde utmaningen från kvinnorna i Lövvik leda till att ett äldrekooperativ startade och nu fått stå som modell för flera, så måste det finnas utrymme lite varstans att diskutera och skapa modeller för våra äldreboende framöver.
Kan de dessutom skapa kortare beslutsvägar och mindre hierarki, så måste det vara till fördel och glädje för alla.