I månadsskiftet maj-juni meddelade utbildningskoncernen JB Education (tidigare känt som John Bauer-gymnasiet) att man lägger ner sina gymnasie- och grundskolor på grund av bristande lönsamhet. Nu har man redovisat att skulderna i konkursboet uppgår till mer än en miljard kronor, en siffra vars storlek förvånat även konkursförvaltaren.
Det är väl inte så konstigt om privata skolor går med förlust, kommunala - eller i vårt fall regionala - skolor spräcker ju också budgeten, påpekar en del. Det är sant så låt oss titta på siffrorna.
Enligt SVT i tisdags hade JB-koncernen 9 000 elever, främst på gymnasienivå. Då motsvarar den förlorade miljarden drygt 110 000 kronor per elev. På företagets egen hemsida inför vårterminen anger man elevantalet till 14 500. Där ingår även eftergymnasial utbildning inom arbetsmarknadsutbildning, Komvux, yrkeshögskola samt företagsutbildning så vi kan nog anta att SVT:s siffra stämmer.
Vi kan jämföra med vad en gymnasieelev kostar här på Gotland. Gymnasiet är en av de verksamheter där ö-läget slår igenom, här kostar en elev ungefär 116 000 kronor om året. Rikssnittet ligger cirka 20 000 kronor lägre.
JB-koncernen har alltså en brist motsvarande uppemot årskostnaden för sina gymnasieelever. Det är inte tal om några procent som när gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i regionen inte klarar sin budget. Det är förvisso allvarligt nog men av en helt annan storleksordning. Elevkullarna har minskat även för offentliga skolor. Skillnaden, förutom storleken på underskottet, är att de tar ansvaret för påbörjade utbildningar.
Det mest osmakliga är att JB-koncernen under ett antal år fört vinster ur skolorna. Enligt en genomgång publicerad i Dagens Arena har de olika bolagen levererat in så kallade koncernbidrag på 228 miljarder för åren 2009, 2010 och 2011. Samtliga dotterbolag gick med vinst. Samtidigt hade Skolinspektionen anmärkningar på JB-skolor för bland annat hög grad av självstudier, bristande uppföljning och kvalitet.
Jag tror att friskolorna har haft en del positiva effekter på skolväsendet i vårt land. Men de som drivit fram utvecklingen och de, huvudsakligen borgerliga, politiker som gått i bräschen har inte haft koll på vad de öppnat dörrarna för.
Det finns anledning för Socialdemokraterna att vara självkritiska också. Det fanns starka krafter som drev på och partiet hade problem med att betraktas alltför mycket som bevarare. Inte ska vi väl spjärna emot en utveckling på utbildningssidan, hette det ibland.
Men det borde någon ha gjort. När en affärskoncern kan plundra en av de viktigaste verksamheterna i samhället för att sedan med några månaders varsel lämna sina elever mitt i utbildningen och låta den gemensamma sektorn städa upp, då är något riktigt galet.