Från och med slutet av augusti kommer vanliga medborgare inte att kunna köpa och själva lägga ut råttgift enligt nya direktiv från Kemikalieinspektionen. Det innebär att vanliga villaägare och jordbrukare måste ringa in utbildad personal och företag för att lägga ut råttgift. Det låter som en orimligt dyr affär. Även om det finns uppenbara risker med råttgift så förstår jag medborgares irritation över regleringen och har samtidigt svårt att se mervärdet av en lagstiftning.
Direktivet från KemI grundar sig i rekommendationer från EU-kommissionen. Vi har sett det förr. Människor som inte själva upplever problemet i vardagen och inte själva drabbas sitter långt bort och detaljreglerar folks vardag. Denna klåfingrighet har på många nivåer spritt sig som en farlig smitta. Ska EU-systemet fortsatt vara trovärdigt behöver EU-parlamentet och ländernas regeringar i Europeiska rådet bli bättre på att förkasta förslag från EU-kommissionen som inte ger ett tydligt mervärde på unionsnivå.
Det är flera länder inklusive Storbritannien och Nederländerna som tagit upp den bristfälliga subsidiaritetsprövning som ofta ligger till grund för besluten i Bryssel. Holländarna har till och med bett sina departement att utvärdera all lagstiftning för att bedöma var det finns ett tydligt mervärde på EU-nivå. Listan på fall där så inte är fallet blev lång. På alla dokument som cirkulerar i EU:s institutioner står ett litet motto längst ner ”Förenade i mångfalden”. De orden är fina, värdeladdade och inbegriper mycket.
Framför allt betyder detta motto att vi bör sträva efter att på EU-nivå dra upp huvudlinjerna och sätta upp klara mål för de gemensamma utmaningarna och sen låta länderna själva utefter förutsättningar bestämma hur resultatet ska uppnås. Det perspektivet saknas alltför ofta och det är allt som oftast den rödgröna delen av huset som precis som på nationell nivå vill mikroreglera medborgarnas vardag.
I den svenska debatten målas EU ofta upp som en koloss som utifrån "smärre olycksfall" i arbetet förbjuder råttgift eller bestämmer utseende på gurkor etc. Men skillnad måste alltid göras på EU som freds- och frihandelsorganisation och de av medborgarna valda politiska företrädarna som tar besluten.
Socialdemokrater är precis lika dåliga och klåfingriga i EU-parlamentet som i Riksdagen. I den svenska EU-valrörelsen hölls det inte igen med fraser som ”rätt agenda i Bryssel” eller ”göra mindre men bättre”. Under den kommande mandatperioden är det upp till bevis för våra EU-politiker.