KRÖNIKA
Det är tidig morgon. Solstrålarna leker sig in bakom gardinerna och träffar ditt ansikte. Sömndrucket stiger du upp och förflyttar dig ut i solen. På avstånd hör du kättingarna från hölasset slå mot metallen. Det är pappa som redan har varit uppe i några timmar. I dag är du ledig från jobbet och du ringer kusinen för att fråga om ni inte ska spendera dagen på stranden. Hon svarar som alltid ja.
Efter en snabb packning beger ni er mot Tjelders. Samma strand som ni som små sprang runt nakna på. Ränderna går aldrig ur, och Tjelders sandkorn lämnar aldrig riktigt din hårbotten.
Efter ett svalkande dopp som, som alltid, var lite för kallt lägger du dig i solen. Din hud får en doft av salt vatten blandat med sol. Snart är du varm igen och ni går för att köpa kulglass. Alltid melon och pekannöt-kola.
Huden börjar svida lite och ni beger er hemåt. Där har grillen tänts och mamma står och torkar bort lönnblommorna som fallit ner på utemöblerna. På menyn står entrecôte från gårdens stut och sallad direkt från trädgårdslandet och gårdsbutiken några kilometer bort. Bara vinägrettens äppelcidervinäger har producerats utanför Bros sockengränser. Och vinet, så klart.
Och så vidare, och så vidare. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, än mer detaljrikt. Men det här är vad jag kallar perfektion. En sommardag på Gotland, med ganska få ingredienser. Det behövs inte mer än sol, strand, landsbygd och lokalproducerat för att få mig att må som allra, allra bäst.
Men så bor jag i Sverige. Landet som till och med skulle få Moder Teresas hjärta att frysa till is. Okej, det var lite väl överdrivet. Men av årets tolv månader huttrar vi av kyla under nio av dem. Jag menar, det är den 14 maj och jag sover fortfarande med dubbla täcken. Vad gör jag då här, när min största energikälla är solen? (Okej jag vet att det är allas största energikälla men tänk lite metaforiskt.) Vad gör jag i Sverige de resterande nio månaderna?
Svar: Längtar efter sommaren och räknar dagarna tills jag tar mitt pick och pack och flyttar österut. Till min oas. Gotland.
Är jag bekväm, feg eller helt enkelt bara tillfreds? Jag vet inte. Men eftersom jag stannar kvar måste jag ju på något sätt ändå tycka att det är… Rätt lagom?
”Nu använde du l-ordet, usch!” tänker ni nu. Fru Jante Lagom är nöjd.
Men det är något med det ordet som är lite fint ändå. I programmet ”Det goda livet i Skandinavien” frågar en britt några svenskar om vad ordet lagom egentligen betyder. En av dem menar att ordet innebar ödmjukhet inför livet och framgångar. En annan drar det så långt att han anser att lagom betyder perfekt, men på ett ödmjukt sätt. Att Sverige är ett perfekt land.
Jag kan inte kalla Sverige för perfekt. Inte heller Gotland. Men jag tyckte det fanns något fint i beskrivningarna av ordet lagom, som alltid annars är så smutskastat.
Och mer än lagom mycket sol behöver tydligen jag inte, för att älska den gotländska sommaren så mycket som jag gör. Snart ses vi igen!