En halv skolpolitik är ingen lösning
Foto: SARAH BETH BARNETT
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därför är det viktigt att blocklogiken inte tar överhand när det gäller frågor som kräver långsiktiga strategier. Skolpolitiken är ett av exemplen. Alliansen har låtit folkpartiet stå för skolpolitiken och framstår som mer enade i frågan. Medan socialdemokraterna hos de rödgröna äntligen har fått vänster- och miljöpartiet att komma överens om betygssättning från sjuan. Trots att Lars Ohly påstår att han fortfarande är emot.
För den enskilde väljaren är det lätt att bli förvirrad - är de för eller emot, kommer de lagda förslagen att gälla? Är det bara ett parti i varje block som driver en fråga?
Därför är det inte märkligt att ordföranden på Lärarförbundet, Eva-Lis Sirén, i DN Debatt (6/8-2010) kräver ett löfte från bägge blocken att inte ändra på det system i skolpolitiken som införs efter höstens val, och får även medhåll från Lärarnas Riksförbund. Lärarförbundets budskap är att det är viktigt att politikerna kan nå en överenskommelse över blocken om en gemensam och hållbar skolpolitik som inte riskerar att bytas ut efter varje regeringsskifte. Skolan behöver klara spelregler som inte är beroende av politikernas färg.
Lärarförbundet har rätt i sak att det tar på krafterna både hos lärarna samt hos eleverna och deras föräldrar att anpassa sig till nya system. Och framtiden är för viktig för att ändra spelreglerna fram och tillbaka.
Eleverna får inte hamna i kläm mellan de olika blocken. Däremot är det svårt att se att en överenskommelse över blocken är möjlig så här nära valet.
Att skolan är en viktig valfråga finns det gott om bevis för. Både de rödgröna och alliansen har ett flertal debattinlägg i frågan på sistone. Medan vänsterpartiet kör skrämselrubriker om aggressiva aktiebolag som vill sko sig på svenska medborgares pengar, passar folkpartiet på att sätta även föräldrarna till stökiga barn i skolbänken.
Däremot har Lärarförbundet en något bagatelliserad bild av att det är så små skillnader i skolpolitiken, i synnerhet gällande betygen. Att sätta betygen från sexan, enligt alliansens förslag, är att utvärdera hur det har gått för eleven de första sex åren. Detta ger andra förutsättningar för de lärare som utbildar eleven de resterande åren. De rödgrönas förslag om att sätta betyg från sjuan är att betygsätta de målen som sätts för framtiden.
Att hoppas på en kompromiss i skolpolitiken vore ganska dumdristigt med tanke på de skillnader som finns bland de svenska partierna. Och det handlar inte enbart om betygen. Socialdemokraterna väljer att närma sig alliansen, förmodligen av valtaktiska skäl, men både vänsterpartiet och miljöpartiet ligger långt ifrån alla partier. Och det lär förbli så till valet - politikerna har behov av att tycka till.