En höger med Danmark som förebild
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Moderaternas "förvandling" inför denna valrörelse tror jag förbryllar den egna väljarkåren lika mycket som alla andra. Kärnan i den moderata framtidsvisionen har naturligtvis inte förändrats även om layouten och framtoningen är ny.
På ytan ser det ju ut som om moderaterna har kapitulerat i idédebatten som "det starka samhället", när de ny ställer sig bakom visionen om en väl utbyggd generell välfärd. Det borde ju firas i vänsterkretsar som en seger om det inte vore för misstron mot moderaternas förnyelse.
Det räcker med att följa debatten från andra än Fredrik Reinfeldt för att se att förändringarna ännu inte sipprat ner i partiets alla led. De ganska fristående moderata ledarsidornas argumentation runt om i landet har inte anammat förnyelsen, inte givit upp debatten om kraftigt sänkta skatter. GA:s ledarsida går på i det samma gamla skrota-välfärden-retorik som moderaterna alltid gjort. Så vad ska man tro? Hur ärlig är den moderata omsvägningen?
Helt klart är att de borgerliga partierna har sneglat på den danska högerns framgång. Där heter det stora högerpartiet (konstigt nog) Venstre och gjorde samma lappkast som de svenska moderaterna nu försöker göra. Venstre utmålade sig själva som ett bättre alternativ för socialdemokratins kärnväljare, möjligen med en stänk av främlingsrädsla.
Det gjorde susen och partiet vann valet och blev dessutom återvalda. Med på vagnen hade Venstre dessutom Danskt Folkeparti, som drev en öppen främlingsfientlig linje. I den svenska valrörelsen är det folkpartiet som spelar den rollen, om än mycket mer rumsrent än sin danska motpart.
Genom att plocka valda delar från de danska högerframgångarna har man försökt skapa ett svenskt segerkoncept. Men skillnaderna är stora. Framför allt är vänsterblocket starkare i Sverige än det var i Danmark. Där var det lätt att visa att även högern kunde föra välfärdspolitik, lika bra som socialdemokraterna som var på defensiven. I Sverige blir det svårare. Här går det ju trots allt ganska bra.
De borgerliga partierna har har fått gjort uppoffringar på sin politik. Detta framställs som storsint, för att ena den så kallade "alliansen" men det är samtidigt ett svek mot partiets kärnväljare. Att svika sina ideal för att vinna ett val, brukar sällan vara en framgångsrik metod. Som regel kommer det tillbaka och biter en där bak.
I Danmarks fall har det hela resulterat i den snabbaste omsvägningen från öppenhet och tolerans till ett ganska slutet, främlingsfientligt och inskränkt samhälle som Europa skådat på senare år.