Nu börjar högsäsongen för den representativa demokratin. Valet till riksdag och regionfullmäktige står om inte för dörren så i alla fall på trappan, brevröstning från utlandet har faktiskt redan varit i gång ett tag. Den här perioden betraktas ofta i första hand som en tid av konflikt. Olika alternativ står mot varandra i övergripande samhällssyn och i enstaka frågor. Det är lätt att fokusera på olikheterna och oenigheterna.
Det är viktigt att vi gör det, ser skillnaderna och känner efter var vi hör hemma, vilket samhälle det är vi vill ha. Om enigheten om vad som är viktigt än kan verka stor är ofta målen och nästan alltid sätten att ta sig dit olika.
Det är samtidigt av värde att vi ser att själva valkampen inte är det enda den här intensiva tiden för med sig. I stugbyn som nu byggs upp på Östercentrum och på andra håll är grannsämjan som regel tämligen god. Det samtalas och smågnabbas. Det händer att det bjuds på kaffe över partigränserna. Samtidigt skärps argumenten i program och på affischer.
Vi lever i ett land där valen är fria, inga partier är förbjudna, alla som har rösträtt är valbara och valhemligheten är skyddad. I övrigt är processen öppen och genomsiktlig. Det är grundförutsättningen i en demokrati. Det är inte svårt att hitta exempel på avvikelser från den normen. Partier som förbjuds, kandidater som röjs ur vägen, riggade valkampanjer och direkt valfusk förekommer på alltför många håll i världen.
Det är en ofta upprepad erfarenhet att nya demokratier tar tid att etablera. Folk som i generationer hållits undan från inflytande och vant sig vid korruption och maktfullkomlighet från sina politiker utvecklar inte över en natt ett demokratiskt sinnelag. Vi har de senaste åren påminnts som det när de mörka höstmolnen ersatt den arabiska vår som nyligen verkade så hoppfull.
De demokratiska spelreglerna måste läras ut och underhållas. Det görs bland annat genom att de allmänna valen används som fullskaleexempel i undervisning av unga och i introduktion till vårt land. Det handlar om så mycket mer än den enskilda valhandlingen. Utan fri åsiktsbildning och debatt är ingen demokrati fullständig.
Hundratals politiska samtal hålls just nu runt om i landet. Människor möts och åsikter bryts. Bland alla utspel och valfrågor lyfts också det som inte blir hett i debatten, aldrig kommer på löpsedlarna. Direktkontakten med partiaktiva ger möjlighet till så många utbyten och så mycket information. Sällan är de politiska sakfrågorna så väl genomarbetade och företrädarna så väl pålästa. Partierna har under månader skrivit valprogram och formulerat visioner. Det debatteras och granskas.
En valrörelse är inte bara debatt och oenighet. En valrörelse är också en folkbildningskampanj och ett strålande tillfälle att lära sig mer om vårt samhälle. Den är chansen att prata politik i stort och smått. Den är demokrati i praktiken.