En Israeldebatt som spårat ur
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Tidsbrist" förklarar de berördas pressekreterare unisont. Och så kan det förstås vara. Men det är svårt att slå ifrån sig tanken att det egentligen handlar om ovilja att utmana den allt mer aggressiva antiisraeliska opinionen.
Den centerpartistiske riskdagsmannen Frederick Federley har reagerat på stämningarna och börjat planera en egen fest med kändisar och politiker för att fira Israels födelsedag. Avsikten är just att erbjuda en motbild i ett ensidigt svenskt debattklimat: "I Sverige tycker vi synd om den som tar på sig ett bombbälte", sade Federley.
Detta har fått många att se rött och fördömandena har haglat. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har förklarat att han endast tänker gå på den fest som hålls den dag Palestina blir en självständig stat.
Det är en talande bild, att det största oppositionspartiets talesman endast kan tänka sig att fira den ena av två stater trots att alla seriösa krafter, inklusive hans eget parti, säger sig vilja se en lösning baserad på två självständiga stater i fred med varandra.
Vänstern tillåter sig allt grövre och hätskare utfall mot alla som inte delar deras syn på Israel som roten till allt ont i Mellanöstern. En SSU-bloggare kallade för ett litet tag sedan Israel för en "nazistisk regim". Följaktligen var Frederick Federley också han "typ nazist".
Ett sådant utspel skulle för några år sedan ha betraktats som skandalöst och lett till bekymrade miner på det socialdemokratiska partihögkvarteret. Men gränserna har tänjts. Vänstern har metodiskt förgrovat debatten så pass att nazistanklagelser kan ursäktas eller i alla fall få passera - om det handlar om Israel. Då är det på något sätt underförstått att hatet skall få släppas lös utan hämningar.
Den elfte maj kommer palestinska föreningar över hela Sverige att anordna antiisraeliska demonstrationer. Talesmannen för Palestinska föreningars riksförbund har förklarat att dagen för Israels födelse är den dag de på arabiska kallar Al Nakba, som betyder katastrofen. Kommer svenska politiker att medverka i dessa manifestationer? Kommer de att legitimera uppfattningen att Israels tillblivelse var en katastrof? Det blir intressant att se.
Som en oväntad fyr i mörkret står Mona Sahlin. Det är sannerligen beklämmande att av alla riksdagens partiledare är det den socialdemokratiske partiledaren som inte bara deltar i arrangemanget utan även säger ifrån inför krav på att hon skall avstå.
Vad sägs om att någon borgerlig partiledare faktiskt tar sig tid under några timmar den elfte maj. Om inte annat så för att markera att Israeldebatten inte självklart ägs av extremister.