En klimatpolitisk ljusning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att Bushadministrationen så sakteliga har börjat intressera sig för att dämpa växthuseffekten efter år av nonchalerande av problemet gör att det politiska klimatet för denna globala utmaning blir gynnsammare. USA svarar ju ensamt för omkring en fjärdedel av de klimatpåverkande utsläppen.
Samarbete
Visst går det att kritisera förra veckans uppmärksammade utspel från USA, Australien, Indien, Japan, Kina och Sydkorea om att inom ramen för ekonomisk utveckling samarbeta kring energi, klimatförändringar och luftföroreningar. Många har redan vädrat sådan kritik under de senaste dagarna, med goda argument bör tilläggas. Samarbetet är inte bindande. Det stadgar inte tydliga mål. Det finns inga tidsramar som sätter press.
Å andra sidan är inte sexstatsinitiativet, Asia-Pacific Partnership for Clean Development and Climate (APPCDC) tänkt att ersätta Kyotoprotokollet med dess bindande krav på minskade utsläppsvolymer. Det handlar om ett komplement som lägger tonvikten på att med teknikens hjälp tackla problemet. På det området både kan och måste mycket göras.
Viktigare är dock att samarbetet, vars innehåll kommer att konkretiseras senare, spänner över den gamla och allt mindre relevanta skillnaden mellan i-land och u-land. En allvarlig brist i Kyotoprotokollet är nämligen att det inte omfattar länder som Kina och Indien, trots att deras bidrag till växthuseffekten ökar i takt med deras ekonomiska utveckling. De sex APPCDC-länderna svarar tillsammans för hela fyrtio procent av utsläppen av växthusgaser.
Förpliktelser
Markeringen av möjligheterna som ryms i teknikutvecklingen och behovet av att samarbeta i nya konstellationer bör alltså inte avfärdas så lätt. Alla initiativ på klimatpolitikens område är angelägna. Särskilt de som kommer från länder som antingen likt USA och Australien vägrat ansluta sig till Kyotoprotokollet eller andra som likt Indien och Kina inte omfattas av det.
Därmed inte sagt att APPCDC-initiativets länder får använda det som argument för att avstå från bindande förpliktelser. Det ska som sagt ses som ett komplement till sådana.
Förhandlingar
Kyotoprotokollet är ett första steg i det långsiktiga arbetet med att möta klimatproblemet. Det sträcker sig fram till 2012. Därefter måste nya åtgärder vidtas. Vad det innebär kommer att diskuteras i de klimatförhandlingar som skall hållas i FN:s regi i november.
Det är ett utmärkt tillfälle att kräva bindande utfästelser från alla länder, oavsett vad APPCDC-länderna med USA i spetsen enas om i det möte de kommer att hålla dessförinnan.