Frågar man svenska folket om de vill se mer kommunalt självbestämmande svarar de i regel ja. Men får de sedan höra att det uppstått skillnader mellan olika kommuner blir de förbannade och anser att något är orättvist.
Detta fenomen kallar Anders Knape, ordförande i Sveriges kommuner och landstig, för den stora paradoxen i svensk politik. Svenskarna omfamnar både idealet om lokal demokrati, och om lika utfall över hela nationen. De två målen går på tvärs.
Knape lade fram sitt resonemang på ett seminarium om ledarskap i landsortskommuner som hölls på världsarvet Engelsbergs bruk den 9 maj. Ingen av de närvarande sa emot. De flesta av oss känner instinktivt för bägge sakerna.
En stark och levande lokaldemokrati kommer skapa ett Sverige med större skillnader, eller klyftor om man så vill. Det behöver nödvändigtvis inte bero på att vissa kommuner lyckas sämre än andra. Många skillnader uppstå till följd av prioriteringar. Kommunalpolitiker ansvarar ju för kommunens ekonomi. Och ekonomi är läran om att hushålla med begränsade resurser. Det innebär att välja användningsområden, men också att välja bort, och prioritera ned andra användningsområden.
Lärarnas riksförbund kunde nyligen visa med hjälp av en SCB-undersökning att kvalitén på skolundervisning varierade mellan kommuner. Det framstod då som att kommunerna med sämre skolor hade mindre kompetenta politiker och tjänstemän. Så kan förvisso ibland vara fallet. Men det kan också bero på att kommunen i fråga valt att satsa mer på förskola, eller på äldreomsorg
Ett annat exempel kan vara att en om en kommun har välfungerande färdtjänst har den kanske sämre mat i hemtjänsten, medan det i grannkommunen förhåller sig tvärt om.
Allt detta är ganska självklart. Om medborgarna via sina kommunpolitiker har möjlighet att bestämma över hur offentlig service ska skötas, kommer utfallet att variera mellan olika kommuner. Servicen kommer inte se likadan ut överallt.
Men en mansålder av socialdemokratisk dominans av det politiska samhället har ändå lämnat en ryggradsreflex hos medborgaren. En reflex som säger att alla skillnader är det samma som orättvisa.
Paradoxen lär därför fortsätta att frodas. Och kanske är det inte fel. Lokaldemokratin är ryggraden i vårt samhällssystem och vår välfärd. Samtidigt håller den ständiga jämförelsen kommunpolitikerna alerta, och enskilda kommuner hindras från att dra iväg alltför långt åt sitt eget håll.
Var balansen mellan det nationellt lika och det regionalt olika går är en av svensk politiks viktigaste skiljelinjer. Och det är viktigt att vi är medvetna om att det är två olika och ofta motsatta värden.