En kvällsstund på balkongen

Politik2007-06-13 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En av dessa sköna milda junikvällar. En kvällsstund på balkongen med blicken långt borta. En sval vindil påminner om den annalkande natten. Det händer ett och annat inuti och runt omkring. Tankar och minnesbilder.
Märkliga saker. Som tornseglarna, som ljudlöst tar sig fram med snabba vingklipp avbrutna av lång glidflykt, en tvär gir eller en häftig dykning. Konstflyg på hög nivå.

Seglar i sakta mak
Kvalificerad underhållning för den som har tid att vara publik. Tänker på flyguppvisningarna i min hembygds Ålleberg, där Flygande tunnan eller Lansen kunde komma på ett snabbt och svindlande besök. Med ett öronbedövande ljud strax efter.
Tornseglarna gör samma sak ljudlöst utan en droppe flygfotogen. Och hur är det möjligt att hålla sig kvar däruppe? Plötsligt kommer en tung fiskmås som efter några vingklipp seglar i sakta mak. Är den helt omedveten om tyngdlagen?
Den här fiskmåsen har annat att tänka på. Söker mat till två hungriga ungar som ramlat ner från boet i stuprännan. De föll bara ett par meter till ett lägre tak utanför arbetsrumsfönstret. Föll mjukt. Där spatserar dom omkring på dagarna, små gråbruna dunbollar. Grannarna har omtänksamt satt upp ett stort plastfat med vatten.
Jodå, dit går ungarna. Dricker och plaskar omkring synbart nöjda och glada. Skvätter vatten omkring sig och har roligt som alla barn i vatten. Så lätt vi veknar i våra sinnen när vi ser de sköra fågelungarnas utsatthet. Oroar oss och vill hjälpa. Följer deras utveckling dag för dag.
Måtte dom klara sig. Inget får hända nu. Vår djupa biologiska föräldrainstinkt gör sig påmind. Senare kan vi vara nog så irriterade på de vuxna måsarna som skränar och släpper sina stora vita blaffor på biltaket. Men ungar, det är något annat det.
I det stora päronträdet framför balkongen söker några bin efter en kvardröjande blomma. Men allt är kart nu, på väg till mognad. Plötsligt blir det oväsen på hög nivå. Skatfamiljen gör sig påmind. Ska det föreställa skratt, det där? Jo, det är det nog för dom har också ungar. Lövverket har tätnat och döljer familjen. Annat var det i våras när dom idogt jobbade med sina pinnar och kvistar, med full insyn. Det gamla boet snyggades till för en ny kull ungar.
På avstånd hörs domkyrkans klockspel. Klockan är åtta. Ett alldeles speciellt ljud som förstärker den medeltida stämningen i staden. I minnet hör jag min barndoms kyrkklockor som ringde varje dag klockan sju på morgonen och sju på kvällen om somrarna.

Dröm och verklighet
Högtidligt och omtänksamt på något sätt. Ett lugn som bredde ut sig. Frid.
Där for tornseglarna också genom luften, glada och lekfulla. Skrev sina fantasifulla meddelanden på himlen. En senkommen drill från en storspov verkar höras på avstånd.
Så går dröm och verklighet i varann en junikväll på balkongen. Ikväll har intet, intet skett, men något sker ändå. Så skrev författaren Jarl Hemmer redan 1922 i sin Väntan.
Det händer mycket omkring oss och inom oss, fast inget synes hända.