En kvinna som svensk statsminister!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som medlem i "Mansligan", en moralisk och ekonomisk stödgrupp av män inom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (S-kvinnor) har jag i dagarna fått ett brev från dess ordförande Nalin Pekgul.
Rätten till heltid
Hon skriver om S-kvinnornas prioriterade områden inför valåret 2010. Det handlar bland annat om rätten till heltid, individualiserad föräldraförsäkring och om barnomsorg på obekväm arbetstid, men det handlar även om vikten av att få kvinnor representerade på de olika politiska uppdragen. Om detta skriver man mer om i den lilla skrift "Makthandboken" som följde med Nyårsbrevet.
Detta valår finns nu verkligen möjligheten att få en kvinna för första gången i Sveriges historia på posten som Sveriges statsminister. Det vore en mycket fin present när S-kvinnor detta år fyller 90 år.
Jag vill ställa mig först i ledet av gratulanter till det 90-åriga förbundet och givetvis följer jag avslutningen i nyårsbrevet med att ta mitt moraliska och ekonomiska ansvar och betala in medlemsavgiften för detta händelserika år 2010. Det är med glädje som jag ser att ett 30-tal barnskötare nu får sina jobb tillbaka inom barnomsorgen i Gotlands kommun. Men det är med sorg som jag ser hur Gotlands kommun och dess borgliga majoritet sköter den kommunala personalpolitiken. I våras slutade min sexåring förskolan (dagisverksamheten) för att ta klivet in i skolvärlden.
Dålig borgerlig personalpolitik
Ett av de sista föräldramöten som jag närvarade på gick bland annat åt att få ta del av några av de uppsagda barnskötarnas och verksamhens plåga inför de då fattade besluten där man svävade i osäkerhet. Redan då kritiserade jag hanteringen när också felräkning av tjänsteår uppdagades och nu med det senaste beskedet visar på att man var fel ute redan från början.
Det är beklagligt att så många välbehövliga och för verksamheten kompetenta barnskötare fått komma i kläm. Jag skäms för hur man på detta sätt har skött den kommunala personalpolitiken.
Nu vid årsskiftet tillträdde jag som ordförande i Kyrkorådet för Visby domkyrkoförsamling. En församling som står inför stora utmaningar, precis som Svenska kyrkan i sin helhet och då tänker jag på antalet utträden.
Drygt en procent av medlemmarna lämnade Svenska kyrkan det senaste året. Högst andel utträden räknat mot folkmängd skedde i Visby stift, där 1,36 procent av medlemmarna lämnade Svenska kyrkan.
Hot mot folkkyrkan
Självklart bidrar det ekonomiska läget med varsel, uppsägningar, utförsäkringar och den stora arbetslösheten till detta. Men ytterst handlar det om hur kyrkan relaterar och knyter an till sina medlemmar och befolkningen i övrigt. Fortfarande är dock drygt sju av tio medlemmar i Svenska kyrkan vilket också legitimerar dess folkkyrkoförankring.
Nu när helgerna är över och barnen bit för bit avverkat sina julklappar är deras överskottsenergi lite väl arbetsam här hemma. Så länge snön låg kvar med möjlighet till snöaktivitet som pulkaåkning fanns, gick överskottsenergin att hantera, men nu när gräset är grönt känns det som att jullovet egentligen är för långt.
Det var inte populärt när jag hotade med att ta upp det som förslag i riksdagen med ett kortare jullov, så nu har jag kört ut dem på grönbete. Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år.