En öl till sillen, lite glögg framför Kalle Anka och ett glas gott rött till julskinkan eller kalkonen. För det stora flertalet är det inget som helst problem att kombinera julfirandet med måttliga mängder alkohol.
Därför är kampanjer av typen "en vit jul" - där vuxna människor för barnens skull uppmanas att helt låta bli alkohol under helgerna - förrädiska och moraliserande.
Kan du inte låta bli alkohol för barnens skull, frågar absolutisterna insinuant. Frågeställningen implicerar att det finns ett offer, att oskyldiga små barn far illa för att vi tar ett glas till julmaten. Därmed förminskas alkoholproblem till en ytlig fråga om enkla val, istället för ett sammansatt problem med grund i beroende och sjukdom.
Låt oss istället tala klarspråk om alkohol. Det är ett beroendeframkallande ämne, och vissa vuxna kan inte ta ett glas - utan tömmer hela flaskan. Den svenska alkoholkulturen, med sin kombination av helgsupande och vardagsdrickande, är nära sammanlänkad med svenska festligheter. Från midsommaraftons och kräftskivans snapsvisor till julaftons starkvinsglögg och champagnen på nyår - vi dricker oss genom firandet.
I kombination med den förhållandevis nyetablerade svenska vindrickarkulturen, och vanan att ta en after work på vardagskvällar, kan det lätt bli för mycket. Men det innebär inte att vuxna människor med ett sunt förhållningssätt till alkohol på något sätt skadar sina barn genom att dricka måttliga mängder alkohol till julmaten.
Människor med alkoholproblem behöver hjälp och stöd. Ingen behöver insinuanta och förnumstiga kampanjer.