En längtan efter något annat
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det går nog inte att bortse från att där fanns en sorg efter ett förlorat paradis. Ett folkhem som brustit i fogarna. En prisad svensk modell som är ett minne.
Tredje vägen en återvändsgränd
Och så den Tredje vägens uppgång och fall. Den som hade Tony Blair som stolt fanbärare. Där Gerhard Schröder och Göran Persson följde i tåget. Tredje vägen där man tog ett steg åt höger och bröt mot Socialdemokratisk politik och ideologi.
Många menar att där, just där, förlorade partiet sin själ. Kritiken av kapitalismen svalnade, marknaden tilläts styra allt mer. Privatiseringar och avregleringar var plötsligen också på Socialdemokratins politiska agenda.
Varför reagerade inte partifolket då? Varför lät man sig fösas som en hjord? Nu har Tredje vägen blivit en återvändsgränd. Blair, Schröder och Persson är borta. Spelade in konservativa regeringar i alla tre länderna. I dag finns vänsterregeringar blott i tre länder: Spanien, Portugal och Grekland. Vem tar nu ledningen för en rättvisepolitik bland Europas länder?
Det går inte längre att lappa och laga som Sahlin tvingats göra. Eller att kasta sig in i en allians utan att analysera konsekvenser. Men den ideologiska grunden finns kvar om man gräver fram den.
Att återerövra radikalismen
Den som byggts av frihet, jämlikhet och broderskap. Som armerats med solidaritet. På den går att bygga ett ombonat, varmt hus med rättvisa och omtanke. Den gamla drömmen om det goda samhället, det goda huset. Hög tid att ge bygglov.
Jenny Andersson skriver i sin bok om Folkhemmet att det nog är dags att damma av folkhemstanken. Att påminna om de storslagna principer som fanns en gång om internationalism och demokratisk socialism. Att återerövra radikalismen. Att återskapa en politik som hjälper människor att fatta goda beslut, för sig själva och för det gemensamma. Att förändra samhället mot rättvisa. En politik som ser människorna som medborgare.
Den som blir lyssnad på och som upplever sig respekterad av politiker och välfärdsbyråkrati, säger Jenny Andersson, hittar bättre sätt att göra sig hörd än att hemfalla åt främlingsrädsla, våld och resignation.
Ökade klyftor och utförsäkring
Nedmonteringen av välfärden gav ett kyligare samhälle och en fyrkantigare byråkrati. Våra invandrare drabbas också av detta. En av dessa var Cornelis Vreeswijk, som i år uppmärksammas. Han blev aldrig svensk medborgare.
Myndigheterna krävde intyg att han behärskade svenska språket. Han som var en språkekvilibrist. Han som fick oss att häpna över språkets möjligheter, över ordens valrör och sälta. En varningssignal, men ingen förstod.
Tvåtredjedelssamhälle, ökade klyftor, utförsäkring, arbetslöshet. Kunde förutsättningen ha varit bättre för en god Socialdemokratisk politik att vinna valet? Men den schabblades bort. Något fattades.
Dock finns människors längtan kvar.