Mats Linder tar i ordentligt när han i GA beskriver budgetberedningens resultat. Och landar i att allt handlar om den rödgröna majoriteten.
Som om det fanns ett alternativ med bättre utfall. Som om ändringen av skatteutjämningssystemet redan var genomförd eller den av regeringen utlovade propositionen åtminstone var skriven. Som om Alliansregeringen inte hade vältrat över kostnader för försörjningsstöd och gymnasieskola till kommuner och regioner.
Lena Celion (M) gör samma bedömning som Åke Svensson (S), att de osäkra faktorerna är för många för att man ska komma längre nu. Hon pekar bland annat på uppdaterade uppgifter om nyckeltal och SCB-statistik som kommer under sommaren.
Har det blivit svårare att planera långsiktigt? Ja, kanske, det finns i alla fall en del tecken på det. Överraskningar som ändrade räntor på pensionsskulden eller återbetalning av försäkringspremier dyker ofta upp och kan påverka en mer eller mindre färdig budget utan att någon på lokalplanet kan påverka. Det kan slå åt båda hållen men ställer alltid till det i planeringen.
Jag har däremot inte svårt att hålla med Mats Linder om att nämndernas äskanden framstår som orealistiska. Det är inte så att det inte finns behov av de önskade medlen men det hjälper inte mycket att be om pengar som inte finns. Ironiskt nog har just det uteblivna beskedet om skattesystemet förmodligen lett till förhoppningar hos nämnderna om att kunna få ta del av de pengarna när de äntligen kommer. Förhoppningar som i de flesta fall inte kommer att infrias.
Till de få konkreta förslagen hör den mycket välkomna arbetsmarknadsenheten. Arbetslöshet kostar för både enskilda och samhälle.
De stora insatserna mot arbetslöshet och för att undvika behov av försörjningsstöd görs på riksplanet. Men vi kan inte bara klaga på det som görs eller inte i Stockholm, vi har ett ansvar att göra vad vi kan här på ön också.
Arbetsmarknadsenheten inom Region Gotland kommer inte att hitta några enkla lösningar men majoritetens förslag för att möta arbetslösheten är det enda som vi sett hittills.
??? Det finns tillfällen när det är svårt att förstå sig på rättsväsendet.
Jag tror de flesta håller med om att man måste prioritera fall där människor verkligen utsatts för våld, av utomstående eller i nära relationer. Men också att hot inte kan accepteras.
Om brott inte kan styrkas när personer i maktpositioner, i det här fallet Gotlands landshövding, hotas till livet tycker nog flertalet att det är märkligt eftersom hoten finns på mejl och avsändaren uppenbarligen inte är okänd.