I onsdagens GA kunde vi på ledarsidan läsa ett märkligt försvar av att ett moderat statsråd fått sin lön ur anslaget för internationellt bistånd. Det gäller för övrigt också hennes statssekreterare och förutom lönerna också omkostnader.
Skribenten Daniel Persson landar i den något oväntade slutsatsen att det nog var bra att pengarna hamnade på ministerns och hennes medarbetares lönekonto. På så sätt hindrades de bland annat från att hamna i FN. Fast det gjorde de ju inte, Sverige betalade både sin medlemsavgift och ministerns lön.
Det finns verkligen saker som kan göras effektivare inom FN-systemet. På vilket sätt en utebliven svensk insats skulle bidra till det framgår inte. FN står också för mycket bra, som klimatpanelen som Lennart Lindgren skriver om här bredvid.
Ett av skälen till att FN inte kan fullgöra sina uppgifter är att många länder, bland dem USA, inte fullt ut betalar sin medlemsavgift till FN och dess underorgan. Den totala budgeten motsvarar för övrigt mindre än två procent av världens militärutgifter (Avser 2010, källa: SIPRI).
Biståndet är överhuvudtaget tveksamt och svårt att se effekterna av, menar Daniel Persson. Det är sant att biståndsinsatser kan vara svåra att mäta. Det hänger dels samman med långsiktigheten, om till exempel fler barn lär sig läsa kanske man inte ser någon effekt alls av detta förrän efter att barnen blivit vuxna. Insatserna sker inte heller i ett vakuum, det finns många faktorer som kan skada ett utvecklingsarbete. Krig och extremt väder till följd av klimatförändringar är sådana faktorer. Korruption och ohejdat vinstbegär är andra.
Om det nu skulle vara så illa att det är bättre att pengarna stannar i Sverige som Daniel Perssons tycks mena, bär i så fall den mångåriga biståndsministern ett stort ansvar för det. Artikeln är därmed en besk kritik av Gunilla Carlssons (M) arbete i regeringen.
Och där kommer vi till det riktigt intressanta. Granskningsmyndigheten Sadev, förlagd till Karlstad, har inte fått granska de så kallade avräkningarna från biståndsanslaget, däribland lönerna. Som jag skrivit om tidigare har det gjorts försök, både från Riksrevisionen och från Sadev att granska den del av biståndet som handläggs inom utrikesdepartementet. En förstudie som hann göras pekade på sämre kontroll hos UD än hos biståndsorganet Sida.
I dagens belysning ser det inte särskilt bra ut att regeringen i vintras la ner Sadev och att den granskningskommitté som skulle efterträda myndigheten har försenats kraftigt och ännu inte startat. Den rödgröna oppositionen ville avvakta med avvecklingen av Sadev tills en ersättning fanns på plats. Det ville inte regeringen. Till nyåret flyttades så ministerlönen till det normala kontot.
Det ser inte alls bra ut.