En natt på jobbet är inte tillräckligt

Politik2014-02-22 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Henry Lindkvist ogillar att jag inte åkte med trygghetspatrullen i höstas. Det respekterar jag.

Det här med ”gå en dag i mina skor”-upplägget är emellertid vanskligt. Det är allt annat än ovanligt att kommentaren dyker upp vid mindre populära beslut, där förtroendevalda förväntas ”komma ut i verkligheten” och plötsligt komma till insikt. Om jag hade gått önskan till mötes, vad hade konsekvensen blivit?

Antag att jag hade åkt med och sedan gått till socialdirektören och sagt att ’det här är åt skogen - gör om, gör rätt!’. Skulle jag verkligen ha kunskap nog efter en enda natt, att ställa månaders arbete inom socialförvaltningen på ända?

Eller antag det motsatta: Jag hade åkt med en natt, men kommit hem stärkt i min uppfattning om att det är möjligt att minska på dubbelbemanningen - hade inte den sannolika reaktionen då varit att en natt ändå inte är nog för att kunna fatta beslut?

Socialnämnden ger socialförvaltningen i uppdrag att utreda förändringar, som nämnden sedan beslutar om. Med den logik Henry Lindkvist förordar, skulle en nämnd aldrig kunna besluta om verksamhetsförändringar utan att ordförande själv gick in i verksamheten och kollade läget. Är det rimligt?

Eller ska det göras ett undantag för just trygghetspatrullen? Om ja, varför? Och om socialnämnden med jämna mellanrum ska överpröva socialförvaltningens underlag genom korta nedslag i verksamheten, vad ska politiken i så fall med tjänstemän till överhuvudtaget?

Jag hyser stor tilltro till socialförvaltningens medarbetare, så väl till de som arbetar i trygghetspatrullen, som till de som utreder och föreslår verksamhetsförändringar. Dubbelbemanningen kommer inte att försvinna. Där så är motiverat av patientsäkerhets- och/eller arbetsmiljöskäl kommer dubbelbemanning att vara fallet även i framtiden.

Jag gör gärna studiebesök i verksamheterna, det är både roligt och lärorikt.

Men att använda studiebesök som instrument för att påvisa eventuell rimlighet i ett beslut om verksamhetsförändring är en krokig väg att vandra, som riskerar att äventyra väl underbyggda beslut, så väl som den demokratiska processen.