En naturlig generositet att dela med sig till andra
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hon berättade efterhand om sitt liv i ett klassamhälle där hon tidigt var tvungen att avbryta skolgången för att istället tjäna pengar på att sortera tändstickor på tändsticksfabriken.
Allteftersom jag lärde känna Edith kunde jag till min förvåning upptäcka, att trots ett mycket slitsamt liv, så var hon inte bitter utan istället tacksam över livet!
Hon ville bli 91 också!
Vid ett tillfälle frågade jag henne om hon nu vid 89 års ålder hade någon förväntan inför framtiden och sig själv. Då smög hon fram väldigt tyst och blygt en önskan om att få fylla 90 år!
Hennes kalas var speciellt den dagen förväntan gick in och vid mitt första besök efter den dagen blev vad hon nu förväntade sig. Hon ville nog bli 91 också!
Det blev ytterligare ett kalas men sedan förklarade hon enkelt att nu var hon nöjd. Inte så långt därefter dog Edith.
Förväntningar är något som inte bara hör julen och ett årsskifte till utan något, som förhoppningsvis, vi alla bär på livet igenom. Det behöver inte vara något stort och väldigt utan ofta handlar det om det lilla och greppbara.
Julen behöver således inte vara en 60 tums plasmaskärm utan handlar mer om gemenskap och vila. För Edith handlade det om det närmaste i vardagen då det var det som varit en ständig kamp. Att försöka drömma sig bort och förvänta sig de riktig stora förändringarna var henne främmande.
Trygghet i Sverige
Men samtidigt fick hon uppleva reformerna som innebar en trygghet i livet som var otänkbar i hennes ungdom. Det demokratiska samhället med jämlikhet och social omsorg banade väg för hennes och alla andras trygghet i Sverige.
Trots knappheten och att hon inte hade ekonomiska marginaler under många år, så fick hon till slut möjligheten att dela det som blev över efter pensionen. De pengarna delade hon upp i olika högar för att jag sedan skulle kunna betala in det.
Det var fadderbarn, biståndsorganisationer och församlingen. Och det handlade aldrig om uppoffring, utan en naturlig generositet att dela med sig! En generositet jag mött hos många andra människor som framförallt levt och som lever under knappa förhållanden.
Jag vet inte vilka förväntningar du har på julen och på det nya året. Men jag är övertygad om att om vi bara förmår oss att dela på samma självklara sätt som Edith gjorde finns möjligheten att infria många människors förväntningar inför framtiden.
Att dela är också att skapa förutsättningar för ett solidariskt samhälle där de med de allra största behoven också ges möjligheter till ett människovärdigt liv. Det är något vi kan förvänta men också själva kan infria!
Min högst personliga förväntan är en skön jul och att kunna fortsätta arbetet på ett ännu bättre Gotland 2006!