Valrörelse 2014, Slite. Ingen hade väl väntat sig en ny krigsmaterielaffär mitt i valrörelsen. I alla fall inte försvarsministern Karin Enström (M.) Uppenbarligen och med rätta är hon svårt besvärad av att Sverige tycks ha sålt krigsmaterial utanför reglerna, denna gång till diktaturen Kina. Om regeringen känt till historien är det skandal, om inte är det bristande styrning och kontroll.
När etermedierna började klippa i bandade intervjuer lärde medietränare politiker att upprepa sitt huvudbudskap oavsett frågan så att det inte skulle kunna klippas bort. Samma metod i direktsändning blir förödande. Efter Bosse Ringholms (S) misslyckade försök borde metoden varit dödsdömd. I stället får vi se den gång på gång. Nu tar försvarsministern upp tävlingen om den mest pinsamma utfrågningen med migrationsminister Tobias Billström (M) på frågan om vad han egentligen sagt om hedersrelaterat våld i samband med irakiska flyktingar. Möjligen slås de båda av Maud Olofssons (C) vägran att berätta vad hon sagt till statsministern om Nuon-affären. Karin Enström borde skaffa sig en ny medierådgivare. Eller tänka själv.
Det är precis vad de allra flesta valarbetarna måste göra hela tiden. De har ingen mediestrateg att tillgå. De jobbar ändå och det är ett av skälen till att jag verkligen gillar valrörelser. En föga glamorös fullmäktigeplats blir belöningen för några men valarbetarna är så många fler. Det är alla som står långt ner på fullmäktigelistan, som aldrig kommer in och möjligen får en handfull kryss av de närmaste. Och alla de som inte ens vill stå på listan men drivs av en övertygelse att göra det som känns rätt och bra. Jag gav mig ut på jakt efter ett par typiska valarbetare.
I Slite har bara Socialdemokraterna valstuga. Där hittar jag Lilian Stenman och Anders Johansson. Det var länge sedan de andra partierna var här i Slite, säger Anders som nu lämnar S-gruppen i fullmäktige efter åtta år. Det blev lite svårt att kombinera med ambulansjobbet, tycker han som gärna fortsätter på något nämnduppdrag. Men Socialnämnden där han nu är ersättare är tung, det är många svåra beslut.
– När jag blir pensionär kanske jag vill tillbaka till fullmäktige, funderar han.
– Jag lockas inte av fullmäktige, säger Lilian Stenman. Hon håller hellre i trådarna som ordförande i S-föreningen för Tingstäde, Stenkyrka och Martebo och många känner henne som Unga Örnar-veteran. Fast visst har det blivit politiska uppdrag också. Efter att ha suttit i flera nämnder ingår hon idag i kommunrevisionen.
Det är rätt lugnt kring stugan men någon kommer då och då och vill ha valsedlar. En gång misstog någon oss för Sverigedemokrater och skällde tills vi fick förklara, berättar Anders och tipsar: –Titta på våra reklamfilmer, de är bra och fångar in vad vi vill.
Flera gånger under valrörelsen har jag fått frågor om personkryss. Så här är det: Du får kryssa en person på valsedeln, inte fler. De som står på listan blir invalda i den ordning de står. Blir kryssen tillräckligt många för en person kan hen gå förbi en eller flera som står före. Gillar du listan och inte vill ha någon ändring kryssar du förstanamnet. Du får inte stryka något namn och du behöver förstås inte kryssa någon alls.