Inom arbetarrörelsen är det extra viktigt att leva som man lär. Få blir förvånade om moderater eller näringslivstoppar roffar åt sig miljonlöner och bonusar, men det är skandalöst fel om en ledning för en fackföring tappar verklighetsförankringen och tror att de kan göra vad som helst med medlemmarnas pengar och förtroende.
Nu har cirka 5 000 medlemmar i Kommunal gått ur för att de är besvikna och förbannade över hur deras förbundsledning har betett sig.
De är besvikna och förbannade med all rätt. Det är rätt att ledarna i facket och Socialdemokraterna har större krav på sig att leva som de lär. De står ju för ett solidarisk jämlikhetsideal, som legitimerar facket och Socialdemokraternas existens.
Om fackförbundsledare och partiföreträdare inom Socialdemokraterna börjar bete sig som snyltare och bonusjagare, då har de förlorat sin rätt att vara ledare i facket och partiet.
När det gäller Kommunal är det extra sorgligt att ledningen så kapitalt tappat kompass och insikt om vilka de är fackliga ledare för.
Huvuddelen av Kommunals medlemmar är lågavlönade kvinnor, som kämpar och gör ett fantastiskt fint jobb inom vår välfärd. De finns inom äldreomsorg, sjukvård, på dagis, de städar och lagar mat inom kommuner och landsting.
De plågas ofta av ofrivilliga deltider, när de skulle vilja ha heltid som de kunde försörja sig på. Deras arbeten är många gånger fysiskt och psykiskt hårda. De får fysiska skador och förslitningar och de drabbas av stressjukdomar och går in i väggen.
Dessa medlemmar i Sveriges största fackförbund har svikits av sin fackliga ledning å det grövsta. Den gamla folkrörelsen facket har blivit en serviceorganisation som fixar löneförhandlingar, juridisk hjälp och försäkringar. Den fackliga kampen har försvunnit och fackliga heltidsombud och välbetalda ombudsmän sköter allt åt medlemmarna, som passivt accepterat allt som facket gör. Tills nu. Nu har besvikelsen och ilskan gjort att 5 000 medlemmar gått ur.
En mycket effektivare reaktion vore ett ilsket vrål från alla fackligt aktiva och medlemmar i Kommunal att hela förbundsledningen måste avgå och att Kommunal gör en omstart.
För vem ska förbättra villkoren för alla välfärdsarbetare inom Kommunal om inte de själva med en stark fackförening. Men med ny ledning.
Katastrofen i Kommunal är ett tecken på de gamla folkrörelsernas problem att vara relevanta och funktionella i dagens samhälle.
Folk engagerar sig inte i facket, utan hellre i idrottsföreningen eller i Missing people. Där finner de engagemang och känner att de gör en insats. De har betydelse och får uppskattning. Facket skriker efter aktiva medlemmar, men får inga. Kommunal har före skandalen ökat sitt medlemsantal, men problemet är att medlemmarna inte är aktiva.
De ställer inte krav på utbildning och att få bestämma. Passiva medlemmar gör det möjligt för en fackförening att spåra ur som Kommunal gjort.
Ju svagare Kommunal blir och ju fler medlemmar som går ur, desto sämre möjligheter får de lågavlönade kvinnorna att kunna kämpa till sig bättre lön och villkor. Det bästa är inte att gå ur facket. Det bästa är att bli aktiv och ställa krav. På en ny ledning.