En ordentlig genomlysning bäst för alla
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ja-sidan ser främst till arbetstillfällen och till kalkens positiva effekt för miljön i den vidare hanteringen.
Nej-sidan är orolig främst för att färskvattentillgången skall äventyras. I närheten finns nämligen en av de större reservvattentäkterna, Bäste träsk. Men oron finns också för enskilda hushålls vattenförsörjning om vissa vattenådror skulle skadas. Sen finns också en grupp på nej-sidan som ser förstörda naturvärden som tillräckligt skäl för att säga nej till Nordkalks planer på brytning.
Jag har haft kontakter med båda sidor, inte minst sedan jag den 7 februari efter länsstyrelsens avslag offentliggjorde min inställning. Om vattenfrågan äventyras väger min nejsida över. Om det däremot rör sig enbart om växter och landskapsbild så väger jasidan över för min del. Med mitt sätt att se är det den slutsatsen som Gotlands kommun nu kommit till i sitt remissyttrande till Miljödomstolen, där man begär kompletteringar kring vattenfrågan.
Med andra ord säger inte kommunen nej i dagsläget. Men inte heller ja. Det lär kritiseras från ömse sidor, precis som min skrivning gjorde den 7 februari.
Att vissa instanser redan sagt ett entydigt nej behöver inte innebära att helhetsbeslutet skall bli nej. Exempelvis har miljö- och hälsoskyddsnämnden enbart snäva miljöbalkslagar att ta hänsyn till inför sitt ställningstagande. Med det grundmaterial som finns framme kan det knappast bli annat än nej med tanke på vattenfrågan. Men om de kompletteringar som kommunstyrelsen nu begär visar att risken för grundvattenskada är minimal och i den mån det sker går att åtgärda så kommer onekligen frågan i ett annorlunda läge.
Jag skall inte upprepa alla argument som framförts från det ena eller andra hållet, men nog ser jag det som klokt att inte redan idag, innan alla faktorer noggrant genomlysts, ta slutlig ställning.
Min egen grundinställning i den här frågan kvarstår, vilket innebär att om man inte kan ge långtgående garantier för färskvattenförsörjningen så skall vi inte heller tillåta det planerade brottet. Här är dock inte enstaka personliga inställningar avgörande utan det gäller att väga helheten.