En politik som sitter fast i tullen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det blir en utmaning för kristdemokraterna att städa rent i det egna huset. Putsa fönstrena och damma av i en vilja att ta plats i det socialliberala rummet som utgör den svenska politiska debatten. Man bör också vara tydlig med vad som är innanför och utanför gränsen genom en tydlig linje i debatten istället för att peka ut sakpolitiska frågor som inte passar i kristdemokraterna.
Lyckas man med det så kommer man också att kunna ta en större del av den svenska debatten.
Partiet är värt en eloge för att den ekonomiska politiken gått i en tydligare marknadsliberal riktning. Man har dock ett problem med att kommunicera "verklighetens folk".
Problemet är att väljarnas förväntningar av vad kristdemokraterna menar och vad partiet själv vill förmedla inte går ihop. Det blir ett brottande med frågor som: Vad är det verkliga i verklighetens folk? Är det kärnfamiljen eller människan i vardagen - oavsett livssituation. Samma utmaning har kristdemokraterna att nu kommunicera ut sin roll som politikens gränsvakter. Politiken skall inte bestämma över familjen. Samtidigt har man företrädare som mer än gärna är där och engagerar sig i frågor rörande adoptioner, aborter och äktenskap. Den kristdemokratiska tolkningen av familjen är allt för smal.
Det är där som kristdemokraterna har fastnat i tullen och om man vill ta rollen som gränsvakt så bör man också omvärdera sin ställning i dessa frågor. Jag betvivlar dock att partiledningen kommer att få med sig sin nuvarande medlemskår på en sådan linje.
Skulle ett liberalt kristdemokratiskt parti vara något mer än alliansens broderskapsrörelse?
Det är upp till bevis för kristdemokraterna denna valrörelse om de är beredda att släppa dessa hjärtefrågor, både bland nationella och lokala företrädare. Gör man det så har man ett helt annat utgångsläge i sin roll som gränsvakt.
Frågan är bara om en kristdemokrati som släppt sina moralfrågor har någon plats att fylla i den svenska debatten?