Varje år genomgår omkring 50 svenskar könskorrigerande behandlingar. För många innebär det en chans till ett nytt och bättre liv. Men förändringen kommer till ett högt pris.
Inte nog med att man måste vara ogift. Enligt lagen måste den som vill byta kön också sterilisera sig - och tillåts inte spara könsceller. Att byta kön innebär alltså att man tvingas ge upp sina möjligheter att bli biologisk förälder.
Det har gått mer än 35 år sedan svenska myndigheter slutade med tvångssteriliseringarna av minoritetsgrupper och "sinnesslöa". Men fortfarande tar sig staten rätten att bestämma att transsexuella inte är lämpliga föräldrar. Det är djupt upprörande.
Situationen för transsexuella har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar - förmodligen för att de utgör en liten och heterogen grupp, som har svårt att få gehör bland politiker. Men kanske är en förändring på väg.
Förra året kom en utredning från Socialstyrelsen som förde fram slutsatsen att lagstiftningen borde ändras. Och på tisdagen rapporterade Ekot att tre av fyra partier i regeringen anser att det är läge att reformera lagarna.
Motståndet kommer, föga oväntat, från Kristdemokraterna. Socialminister Göran Hägglund anser visserligen att äktenskapsfrågan är ganska okomplicerad.
Men när det gäller sterilisering är han inte beredd att gå övriga alliansen till mötes, utan vill gå igenom frågan "riktigt noggrant" ytterligare en gång
Förhoppningsvis kan övriga alliansen få KD att backa, som i frågan om könsneutrala äktenskap. Giftermål och familjebildande hör till något av det största och viktigaste i många människors liv - och borde vara en självklar rättighet också för personer som inte identifierar sig med det kön de fötts till. Ett land som vill framstå som tolerant och öppet bör också ta transsexuellas rättigheter på allvar.