En strid mellan två parter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inger Harlevi (m) frågade om kommunstyrelsens ordförande Jan Lundgren (s) ska göra något i den tvist som uppstått mellan Rikstrafiken och Gotlandsbolaget.
Jan Lundgren menade helt rätt att det är en tvist mellan två parter, där kommunen inte kan göra något.
Han hoppades att parterna skulle kunna komma överens om ett avtal, som gör det möjligt att använda den nybyggda Italienskan i Gotlandstrafiken.
Men om så icke kan ske, är det ingen katastrof för Gotlandstrafiken. Det finns kapacitet som täcker behovet ändå, menade Jan Lundgren.
Strid om bränslepengar
Det är nog det han kan och ska säga i nuläget. För vad vi ser är en gigantisk kamp mellan skattebetalarnas företrädare Rikstrafiken och ett desperat kämpande rederi, som står med ryggen mot väggen.
Det rederiet begär är ett fortsatt guldkantat avtal där de får betalt för avsevärt mer bränsle än de gör av med. Och de vill slippa köra den ständigt krånglande HSC Gotlandia, som nog kostat stora pengar i reparationer.
Skattebetalarnas företrädare Rikstrafiken kräver ett avtal som innebär betalning för den faktiska åtgången av bränsle, men det vill inte rederiet gå med på. Det är ju detta tvisten handlar om.
Skulle rederiet gå med på ett bränsleavtal, som bara ger täckning för faktisk åtgång, så skulle det ju avslöjas hur mycket mer pengar det nuvarande avtalet ger i ren vinst för rederiet.
Idag får ju rederiet betalt för en schablonmängd bränsle, men det har spekulerats om att de bara använder 60 procent av denna schablonmängd, och resten av ersättningspengarna är ren vinst för rederiet.
Finns redan överkapacitet
De båda stora snabbfärjorna och HSC Gotlandia täcker mycket väl kapacitetsbehovet även under högsäsong.
Det är aldrig fullt på alla turer, så de extraplatser som den nya lite större Italienskan skulle ge, bidrar enbart till att öka den överkapacitet som redan finns.
Men den ska förhoppningsvis inte kosta i reparationer och med ett schablonavtal för bränslet blir det säkert ännu större vinst än nu, för Italienskan är säkert bränslesnålare än HSC Gotlandia.
Om inte rederiet kan sätta in Italienskan i Gotlandstrafiken, så kan den bli liggande oanvänd och ticka pengar för rederiet. Det är alltså rederiet som har ryggen mot väggen och Rikstrafiken som sitter i en styrkeposition.
Nog vore det en ekonomisk vinst och framför ett stort steg att förbättra sitt rykte, om rederiet vore lite mer förhandlingsbara och gick Rikstrafiken och gotlänningarna till mötes.
Stormigt förhandlingsspel
Det märks att rederiet och dess ägare börjar bli lite desperata, nu när de för första gången i modern tid möter ett proffsigt och skarpt motstånd från skattebetalarnas företrädare i Rikstrafiken.
Helt klart måste Rikstrafikens generaldirektör Staffan Widlert vara en hjälte för sin tuffa linje att få ut mesta möjliga färjetrafik för skattebetalarnas pengar. Nu går det arbetet vidare och vi får se vart det leder.
Vi har fortfarande den bästa färjetrafiken vi någonsin haft i år och nästa år. Säkert kommer den bli ännu bättre därefter, men det kommer att blåsa hårda förhandlingsvindar med en del stormar innan allt är klart.
Det är det förhandlingsspelet vi nu ser på Gotland.