Mats Jönsson undrar i lördagens Gotlänningen om han är populistisk eller bara verklighetsförankrad när han skriver om kommunens/regionens ekonomiska bekymmer. Ingetdera, han tänker bara inte längre än näsan räcker. Lite populism blir det allt när han kör den vanliga klagovisan om alla administratörer och strateger. Sånt som bara visar okunnighet om hur en kommun fungerar.
Vår föreställning om kommunal ekonomi innefattar tre faktorer.
1 Alla medborgare ska ha tillgång till den välfärd de behöver vid varje tillfälle i livet.
2 Kommunens anställda ska ha samma löneutveckling som andra grupper i samhället
3 Hela verksamheten ska finansieras med skattepengar.
Eftersom den här ekvationen inte går ihop blir det politikens sak att hyfsa den.
Minska verksamheten
Eva Nypelius ryckte häromdagen i den första faktorn. ”Vi har för stor kostym”, skrev hon. Minska i verksamheten! Tyvärr gav hon inga exempel på var man skulle kunna skära.
Hon vet nog att det inte finns så många chefer att säga upp. Centern brukar kräva att de små, mycket dyra skolorna på landsbygden måste bli kvar. Och inte vill de lägga ner någon vårdcentral, fast det inte går att få tag i fast läkare för Roma eller Fårösund.
Färre anställda
Nånstans här kommer ideologin in. De fackliga kraven är viktiga för socialdemokrater. Lönehöjningarna får inte ifrågasättas. Så man minskar antalet anställda i stället. Kommunen har gått från över 6 000 anställda till knappt 5 000 på några år. Det är en lösning som borde diskuteras lite mer. Arbetslösheten ökar och jobbet blir tyngre för dem som är kvar.
Den politiska högern sneglar på den tredje faktorn. Svenskarna betalar alldeles för mycket i skatt. Folk bör betala själva för en del av den välfärd de vill ha.
Många har förvisso råd till det, och många betalar redan själva för vård. Men tanken på lika villkor för alla har gått så djupt i den svenska själen att den lösningen inte känns bra.
Att serva varandra
Kan vi allihop leva på att serva varandra? Jönsson vill ha sjukvårdsinrättningar, skolor och kollektivtrafik, men han stryker kryssningskaj och badhus ur budgeten, för det har vi inte råd med.
Ändå vet han att den här kommunen till stor del lever på turismen. Det som skall fortsätta leva måste utvecklas. Familjen som förlorat jobbet kan inte sätta sig ner och vårda sina depressioner.
Det är inte stor mening med räddningstjänst om det inte finns företag som vill leva och verka på landsbygden. Eller ambulanser om det inte finns bofasta som behöver dem. Bonden som letar efter en ung bonde som vill ta över efter honom i Sundre, han är ett gott exempelör Gotland.