En tandlös tiger vågar inte ryta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hon menar bland annat att FN håller på att faller isär under Ban Ki-Moons ledning och att han hindrar revisionens oberoende genom att ha vägrat godkänna att anställa en person som hon förordat.
Ahlenius menar också att FN saknar genomsiktlighet och brister i sitt ansvarstagande. Och det är svårt att inte ge henne rätt, kritiken är med stor sannolikhet befogad, men bristande insyn i FN-apparaten gör det förstås svårt att veta exakt. Vilket förstås ger Ahlenius ytterligare en poäng.
Ban Ki-Moon har kritiserats för att "bara" vara en karriärdiplomat, med ett ledarskap där insyn och kritik inte har accepterats. Där generalsekreteraren har för mycket makt och kritik varken lyssnas på eller accepteras.
Redan 2009 kom en rapport skriven av norska ambassadören Mona Juul, som utvärderade Ban Ki-Moons ledarskap i halvtid. Där står att han är "tafatt och oengagerad" och en "konturlös generalsekreterare". Dessutom beskrivs Ban som en usel chef som har ständiga raseriutbrott mot sina medarbetare.
FN är en komplex organisation. Den är också i vissa delar bisarr. Diktaturer har hand om mänskliga rättigheter, korruption har varit en del av kulturen och kritik tystas.
Nu saknas inte mothugg mot Inga-Britt Ahlenius kritik. Generalsekreterarens stabschef Vijay Nabiar kallar hennes uttalanden obalanserade och att de bygger på missuppfattningar. Andra menar att hon ger igen för att hon inte fick anställa den hon ville.
Men om man har de jobb som Ahlenius har haft genom livet så får man räkna med kritik. Hon har lett Riksrevisionen i Sverige och hamnade i en infekterad konflikt med dåvarande finansminister Bosse Ringholm. Hon har startat och byggt upp en riksrevision i Kosovo, inte en helt lätt uppgift.
Att FN behövde revideras är otvetydligt. Men om revisionen faktiskt kommer att göra skillnad är mer osäkert. För FN skulle behöva reformeras i grunden för att klara sina grundåtaganden, som mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och fredsbevarande.
Förhoppningsvis leder både den tidigare kritiken och Ahlenius till att Ban Ki-Moon byts ut efter den pågående femårsperioden. FN:s högsta chef måste vara mer än en trägen tjänsteman, han eller hon måste också kunna påverka politiska ledare och opinionen runt om i världen. Det går inte att leda det viktiga arbetet för en fredligare värld utan att synas.