Skolan har stått i centrum för den politiska debatten i vinter. Det är på många sätt bra.
Alla är överens om att det behövs insatser på det området.
Enda nackdelen är att det kan, och rimligen kommer att, resultera i ännu fler förändringar på ett område där arbetsro och långsiktighet blivit bristvaror.
I dagarna har skolan uppmärksammats också på ett annat sätt här på ön. Det handlar om tryggheten. Att en skola finner behov av att ha vakt för att behålla lugn och ordning hör dessbättre till ovanligheterna men har nu hänt. Barnen har inte varit hotade men arbetsron har definitivt störts och påmint om att skolan inte är undantagen från oväntade och farliga händelser.
Vi tror gärna att vi lever i en skyddad vrå av världen. Det gör vi på många sätt men så trodde nog också många av de som drabbats av traumatiska händelser på andra håll bland annat i Finland som drabbats av flera skolskjutningar.
Radio Gotland berättade i går om ett enkelt system att ha koll på vilka som befinner sig i skolhuset. På Solklintskolan i Slite ska alla ha godkänd besökslapp och får lämna ifrån sig skorna vid ingången. Det stoppar naturligtvis inte alla med onda avsikter men det gör att ingen osedd kan ta sig in och att det är mycket större chans att någon ser och slår larm om det händer.
Det måste också finnas teknik för att skydda elever och personal om det behövs. Heltäckande högtalarsystem och möjlighet att låsa dörrar både till skolan och till de enskilda salarna brukar nämnas som exempel. Det pågår ett nationellt arbete för att öka skolsäkerheten där Skolverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är viktiga aktörer.
Skolan får aldrig vara en plats där man skapar desperata ungdomar. Men säkrare skola kräver insatser även på andra håll.
Att ha ett socialt system som inte stöter ut människor, att ha stränga vapenlagar och följa dem och att ha en psykvård som ger reella möjligheter till behandling och stöd är sådana. Det får vi inte tappa bort i debatten bland alla Pisa-mätningar och lärarlöner.