Krönika
Turbulensen har under veckan varit stark både på Gotland och i riksdagens kammare.
Turbulensen på Gotland har främst handlat om Eva Nypelius (C) självsvåldiga agerande i samband med domen gällande brytningstillstånd för SMA mineral i Klinte. Ärendet borde givetvis lyfts till Regionstyrelsen för behandling så att vi som är valda att företräda gotlänningarna fått möjlighet att analysera domskälen och konsekvenserna av dessa. Domen borde också överklagats så att Regionstyrelsen haft möjlighet att göra strategiska överväganden och säkerställa vår möjlighet att vara en aktiv part i den process som sannolikt kommer pågå i ytterligare instanser.
Som gotlänningarnas folkvalda är det vår skyldighet att företräda gotlänningarna. Kunna klara av att väga många olika aspekter och förhoppningsvis landa i så kloka slutsatser det går. Genom att inte överklaga domen ges inte utrymme för oss att få en samlad bedömning av domens konsekvenser och vi frånhänder oss helt möjligheten att påverka den fortsatta processen. Region Gotlands enda möjlighet framåt är att lyssna. Det är en för svag ställning för gotlänningarnas demokratiskt valda företrädare.
Det är förvånande att en så erfaren politiker som Eva Nypelius nu hamnat i denna sits. Gotland har levt med den komplexa frågan om stenbrytning under väldigt lång tid och således kan inte de juridiska processerna komma som en nyhet för öns längst tjänstgörande politiker.
På riksnivå har Vänsterpartiet gjort upp med SD, M och KD om att skjuta till mer pengar till välfärden. Det är bra att fler partier nu vill prioritera välfärden. Vi står inför stora utmaningar kommande år i offentlig sektor, primärt en arbetskraftskris som mer pengar inte löser. Tillskotten är dock behövliga och kommer göra stor nytta för att kunna upprätthålla kvaliteten i välfärden.
Att Vänsterpartiet gör gemensam sak med SD och sätter sig i gemensamma förhandlingar förvånar dock. Att ett parti som så tydligt slagit fast att de är SD främsta motståndare och att man under inga omständigheter kommer ge partiet inflytande nu stärker deras ställning är minst sagt häpnadsväckande.
Riksdagen har på grund av ytterkantspartierna på senare tid alltmer förvandlats till en auktionskammare där buden skriks ut i en takt som få hänger med i. Sverige har byggts starkt av långsiktiga överenskommelser. V och SD tar befintliga pengar, paketerar om dem och låtsas som att det är nya. Lite som att leta fram en gammal julklapp, slå in den i nytt papper med stor rosett och ge bort den igen. Sverige behöver komma tillbaka till långsiktig stabilitet och förutsägbarhet. Inte populistiska utspel och kortsiktigt taktiska vinster.