När Anders Borg i förra veckan företog den sedvanliga budgetpromenaden bar han samtidigt på infriandet av det sista stora vallöftet från regeringen i 2010 års val. Med det femte jobbskatteavdraget har regeringen så gjort det den gick till val på att göra. Nämligen att genomföra en politik som skapar ett klimat där det lönar sig att arbeta.
Socialdemokraterna kritiserade omgående förslagen om såväl ett femte jobbskatteavdrag som att höja nivån för statlig inkomstskatt och deklarerade att man avsåg att använda sig av en ventil i lagstiftningen för att få budgeten i dessa två delar prövad.
Socialdemokraternas kritik var väntad. Socialdemokraternas ekonomiska talesman, Magdalena Andersson, har inte gjort mycket annat den senaste tiden än kritiserat regeringen för dess finanspolitik.
Visserligen ligger det i oppositionens arbete att kritisera regeringen men när regeringen och framför allt finansminister Anders Borg uppmärksammas i utländska medier gång på gång för sitt sätt att skickligt manövrera Sveriges ekonomi i det ”hela havet stormar” som kännetecknat den europeiska finansmarknaden de senaste åren, blir den eviga kritiken från Andersson i längden smått tröttsam.
Budgetpropositionen och oppositionens kritik mot de skattesänkningar som föreslås illustrerar tydligt de ideologiska skillnader som finns mellan regeringen och oppositionen, det vill säga i stora drag mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Medan Moderaternas politik handlar om att skapa de bästa förutsättningarna för människor att själva skapa sina liv handlar Socialdemokraternas politik till mycket större del om att staten ska gå in och styra. Och för det sistnämnda behöver staten pengar. Skattepengar.
Under flera år, före 2006 när alliansen kom till makten, hade Socialdemokraterna skapat ett bidragssamhälle i vilket den ekonomiska skillnaden mellan att arbeta och gå på bidrag var allt för liten. Varför ska man arbeta om det inte lönar sig ekonomiskt?
År 2005 hade antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning ökat så kraftigt att Riksrevisionen kritiserade hanteringen av de så kallade ”förtidspensionärerna” då det saknades strategier för hur de skulle kunna återvända till arbete där så var möjligt. Sverige höll på att sjukskriva bort sin arbetskraft. Så bygger man inte ett land med stark ekonomi och möjligheter för medborgarna att skapa sig trygghet och valfrihet genom arbete.
Jobbskatteavdragen har inneburit så mycket som en hel månadslön mer över i plånboken om året för breda löntagargrupper så som sjuksköterskor och metallarbetare. Oavsett om de extra lönerna har omvandlats till semesterresor, presenter eller ett ökat sparande har de medfört en liten större ekonomisk frihet för arbetstagarna. För landet har de inneburit en ökad sysselsättning, fler arbeten. Enligt beräkningar har jobbskatteavdragen hittills skapat drygt 100 000 arbeten sedan 2007, då de började införas. Det är uppenbart att regeringens politik fungerar.
Genom hela Anders Borgs budgetproposition löper satsningarna på arbete och tillväxt som en blå tråd. Jobbskatteavdragen är bra politik som har gett ”vanliga” löntagare mer över i plånboken. Genom det femte avdraget visar regeringen även att den håller vad den lovar. Den blåa tråden löper hela vägen från valstugan till Rosenbad. Det om någonting är ett tecken på ett ansvarsfull ekonomisk politik, oavsett vad Magdalena Andersson påstår.