Det har varit intressant att följa reaktionerna på missförhållandena på Hälsans förskola som avslöjades förra veckan.
Ingen försvarar den magra mathållningen och den dåliga bemanningen men sedan går åsikterna isär. På borgerliga ledarsidor, till exempel Gotlänningen, hängs det nästan alltid på ett ”men” efter kritiken. Huvudsakligen är det två saker som tas upp: Det finns minsann fel i kommunala förskolor också och kommunen där förskolan ligger borde ha reagerat.
Visst finns det fel i kommunala förskolor. Skälen till dem kan vara av olika karaktär men det handlar aldrig om att någon snålat eller struntat i regler för att åstadkomma vinst.
Det som händer med privat verksamhet är att man bygger in en ytterligare risk i systemet. I andra länder där privat verksamhet funnits länge har man ofta någon form av vinstbegränsning eller –förbud. Där är ideella utövare mycket vanligare.
I Sverige var brådskan och tilltron till privatiseringen så stor att inga invändningar togs på allvar. Därför är vi i den situation vi är och måste hitta en väg framåt. Den vägen kan bli både dyr, krånglig och tidskrävande.
Bemanningskrav är något branschen håller ifrån sig med näbbar och klor. Vi kan jobba smartare, säger de och vill inte ha detaljkrav. Men här handlar det om verksamheter där människors möten med varandra är centrala. Att bemanningen då inte ska kunna vara ”väsentligt lägre”, än i kommunerna, som Socialdemokraterna föreslår, är ingen detalj. Förslaget gäller för övrigt också andra kvalitetsrelaterade kostnader.
Att de aktuella kommunerna borde ha reagerat är sant. Men här är det lätt att glömma bort att det är en ny uppgift som åläggs kommunerna när verksamheter privatiseras. Kvalitetsuppföljning i egen verksamhet är inget nytt men nu måste dessutom andra utförare kontrolleras.
De kan ha valt helt andra kvalitetssystem och ha en annan och svåröverskådlig organisation, ibland just för att kunna öka vinsten. Att vinstintresse hos utövaren kräver extra vaksamhet kan ingen längre tvivla på. Och notan hamnar hos kommunen.
Åtgärder för att ordna upp det här möter politiskt motstånd. Varför förstår man av de starka banden mellan politiken och välfärdsbranschen. Till exempel är VD:n i JB-koncernen, som lämnade tusentals gymnasieelever i sticket lagom till sommarlovet i fjol personlig vän med Anders Borg (M).
Huvudägaren till Hälsans förskola finns idag i styrelserna för Svenskt Näringsliv och arbetsgivarorganisationen Almega, organisationer som vi lär få se en del av i valrörelsen.
Intressantare är att han ingått i Folkpartiets styrelse. Här går en tydlig skiljelinje i politiken.