Demokraten Bill Clinton, USA:s president 1993-2001, var efterfrågad vapendragare för Barack Obama i den nu överståndna valrörelsen.
Från Clintons efterträdare republikanen George W. Bush, president 2001-2009, hördes knappt ett knyst.
Medan Clinton förblir populär, ledare som han var under ekonomiskt goda tider, så förknippas Bush med utdragna krig i fjärran land och med den ekonomiska kris som uppenbarades med finanskollapsen 2008.
Det var rentav så att republikanernas kandidat Mitt Romney distanserade sig från Bush.
Men Sverige har anledning att se George W. Bush som ett exempel värt att följa.
Visst, det var andra omständigheter, det kravallstörda EU-toppmötet i Göteborg, som gjorde att Bush i juni 2001 blev den förste sittande amerikanske presidenten att besöka Sverige. Men sedan, 2006-2009, sände han som ambassadör hit Michael M Wood, en personlig vän, som besökte varje hörn av vårt land och gjorde en stor insats för att främja utveckling av alternativ energi i samarbete mellan Sverige och USA.
Barack Obama besökte Oslo och Köpenhamn i december 2009 för att hämta Nobels fredspris och delta i klimattoppmötet, men annars har han, med goda skäl, prioriterat andra delar av världen.
Vad gäller Romney förde han i valrörelsen fram tesen att Ryssland är USA:s geopolitiska fiende nummer ett.
Om Kreml verkar snarast uppskatta att tilldelas rollen som huvudfiende så tycker andra det är oroande.
De drar sig till minnes vad president Bush sa 2007:
- Det finns många människor som inte tycker om när Ryssland och USA:s grälar.
Från det att Bush i juni 2001 vid en träff i Slovenien fann något slags själsfrände i Vladimir Putin och fram tills han och Putin i april 2008 i Sotji diskuterade ett strategiskt ramverk för de rysk-amerikanska relationerna försökte Bush - med en dåres envishet, tyckte kritikerna - praktisera sin personliga diplomati för att vinna över Putin till sin sida.
Bush drev en politik på tvärs mot Rysslands önskningar, med Natos utvidgning 2004 till Baltikum som exempel. Bush försökte övertyga ryssarna om att hans och västs politik sakligt sett gynnar även Ryssland. Det var först efter Rysslands invasion av Georgien i augusti 2008 som Bush gav upp hoppet om sin kompis "Vladimir".
Bush hade större lycka i länder som tidigare förtryckts av Sovjet. Han besökte Polen 2001, 2003 och 2007. Han blev den förste USA-president som besökte Litauen, 2002, och Estland, 2006. Han besökte Riga två gånger. År 2005, när Bush skulle delta i firandet i Moskva av att 60 år gått sedan andra världskriget, balanserade han detta med att i Riga hålla tal om hur letterna och andra folk fallit inte bara för Hitler utan även för offer för Stalin.
Det är uppenbart att Bush och hans rådgivare ville ha goda relationer med Ryssland. Det känns därför märkligt att Obama 2009 började tala om en "reset", återställning av relationerna. Dessa har ju fortsatt som förut, med både samarbete och motsättningar. Nu senast har Moskva markerat med att kasta ut det statliga amerikanska organ som gett demokratibistånd.
Det känns bra att Obama inte, som Romney gjort, kallar Ryssland "fiende". Men att göra dess nuvarande regim till vän torde bli lika svårt för Obama som det var för George W. Bush. Tyvärr, för oss andra.