Generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svankvist, efterlyste på Dagens Nyheters debattsida den 2 augusti en förnyelse av jobbpolitiken för invandrare. Hon pekade som särskild orsak ut oförmågan att ta till vara kompetensen hos invandrad arbetskraft. Men det kan inte vara huvudskälet till arbetslösheten.
Ingångslönerna på svensk arbetsmarknad är relativt sett mycket höga. Skälet är en politik som eftersträvat liten lönespridning. Socialdemokraterna och facken har varit de starka aktörerna i svensk politik. Enligt deras ideologi är liten lönespridning rättvis behandling av människor - och därmed ett gott mål för politiken.
Om ingångslönerna är höga, och om arbetsgivaren dessutom har långtgående förpliktelser gentemot den som anställs, leder det dock till att de som saknar hundraprocentig arbetskapacitet kommer att ha svårt att få jobb.
De flesta utlandsfödda har inte hundraprocentig arbetskapacitet i Sverige. I den stund man lämnar landet där man är född och söker sig till ett annat land minskar ens så kallade humankapital. Med det menas naturligtvis inte att människans värde minskar, utan värdet av människans erfarenheter för den nya arbetsmarknaden.
Om till exempel en svensk kvinna och egenföretagare med civilingenjörsutbildning flyttar till Tyskland förlorar hon humankapital. Det att kommer ta flera år innan hon kan verka med full kraft. Först måste hon lära sig ett nytt språk, en ny arbetskultur, upprätta ett nätverk, lära sig sitt yrkes facktermer, få kunskap om lagar och regler med mera. Kanske dröjer det tio eller femton år innan hon på den tyska arbetsmarknaden presterar det som hennes CV lovar att hon kan göra på den svenska.
Tar vi exemplet ännu längre, och låter den kvinnliga civilingenjören flytta till Somalia eller Irak, blir tiden innan hon har samma kapacitet som hon hade i Sverige än längre.
Det finns individer som snabbt anpassar sig till en ny kultur och en ny arbetsmarknad. Men vi måste anta att det i normalfallet tar några år.
Här kommer problemet för den svenska arbetsmarknaden. Den utgår från att alla ska ha svensk gymnasiekompetens. I praktiken innebär det tolv års studier på heltid i en skola som trots alla dess problem måste beskrivas som en av världens mer avancerade.
Har man inte kunskaper som motsvarar detta får man svårt att hitta ett jobb.
Det säger sig självt att invandrare i Sverige, som i hög grad kommer från länder med mycket annorlunda kultur, sällan kommer att leva upp till svensk gymnasiekompetens under de första åren. Särskilt inte om de nekas komma in på arbetsplatser där de kan lära sig språk och kultur.
Vill Arbetsförmedlingen att färre med utländsk bakgrund ska gå arbetslösa bör den fråga facken om det inte är dags att sänka nivån för ingångslöner. Annars är det dags att inse att hög arbetslöshet bland invandrare är en bieffekt av den svenska arbetsmarknadsmodellen.