En vedervärdig visa om otrygghet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men icke. Lagom till julhelgen får vi läsa Peter Wärrings "julvisa" i GA, som är allt annat än munter eller human.
Wärring tycks tro att enbart med det faktum att ett regeringsskifte kommit till stånd, är det fritt fram att helt och hållet reformera det svenska välfärdssamhället.
Jag kan försäkra Wärring om att en sådan operation inte kommer att kunna företas utan strid. Därtill betvivlar jag att det Wärring förespråkar är något som hela Alliansen skulle gå i god för.
Trygghet före sänkt skatt
Wärring hånar den svenska modellen och idiotförklarar en stor del av den svenska befolkningen. Detta genom att säga att de är fast i "trygghetsnarkomani", vilket Wärring vill bota dem ifrån.
Är inte det att gå för långt? Under många, många år har svenskarna själva valt trygghet framför till exempel lägre skatt.
Wärring får det att låta som något skamligt att ha staten som garant för en grundtrygghet för alla medborgare - fattig som rik. Jag har enorma problem med att över huvudtaget förstå hur det kan förefalla någon så obehagligt att det allmänna finns som garant för att så många som möjligt har det bra.
Självfallet har det ett pris. Ett pris som alla får vara med och betala, för att alla skall ha det någorlunda bra. Det är ett lågt pris för en mycket god välfärd.
Trygghet föder mod
Därtill säger Wärring att "denna trygghet gör istället individen otrygg". Jag tror att det är tvärtom. Trygghet föder mod och initiativkraft. Det går så bra som det gör för Sverige för att dess befolkning känner, eller åtminstone har känt, sig trygg.
Jag förnekar inte att det finns ett stort utanförskap i Sverige, som vi måste råda bot på. Jag betvivlar dock att lösningen är att minska tryggheten. Vägen att gå bör snarare vara att få ännu fler att känna sig omfattade av tryggheten.
Nog har många räknat ut att ett generellt kallare Sverige var att räkna med vid ett borgerligt regeringstillträde. Det dock skrämmande att läsa hur Wärring spyr galla över den svenska modellen och den offentligt finansierade tryggheten. Något som utvecklat Sverige enormt och som många av världens länder försökt efterlikna.
Dessutom torde det vara relativt obestridligt, oavsett om man är höger eller vänster, att den svenska modellen genom åren tjänat Sverige oerhört väl. Inte minst genom att den borgat för en välmående, fridsam arbetsmarknad med trygga parter på ömse sidor av förhandlingsbordet.
Det tycks även reta Wärring att det i valrörelsen talades mycket om att det går bra för Sverige. Vi har hög tillväxt, bra sjukvård och i relativa tal låg arbetslöshet. Det utanförskap som finns är självfallet ett problem och det är alla medvetna om.
Strid för tryggheten
Men vi får inte förglömma alla de goda ting som Sverige står för. Wärring vill "begrava myten om den svenska förträffligheten". Jag undrar varför? Sverige har gjort oerhört bra ifrån sig genom åren, även Sverige inte är perfekt - lika lite som något annat land.
Den framtid som Wärring målar upp, med ett slut på tryggheten är inte den framtid jag vill leva i. Om vi inte tar striden för tryggheten, blir vi alla dock kanske så illa tvungna.