Vi är många som går till arbetet idag. Många som möter en bekant när vi ska handla eller när vi besöker stranden. Oavsett om vi är ledig eller upptagen under dagen - är vi alla människor med en gemensam kontemplation över den stora tragedi Norge drabbades av under fredagen.
Under helgens gång har flertalet frågor behandlats i våra tankar. Vem är monstret? Varför? Kan det här hända oss?
Somliga av de frågor vi ställt till oss själva och till varandra har besvarats. Somliga frågor kommer vi få besvarade i sinom tid. De allra mest komplexa frågor om naturen till ett sådant hat och källan till en sådan ondska kommer vi däremot - kanske - aldrig finna svaret på.
Vi är bara människor.
För ungefär 100 år sedan var vi och normännen en del av en gemensam politisk union. Desto närmre man tar sig den geografiska och juridiska gränsen som delar Norge och Sverige desto svårare är det att se skillnaderna mellan våra två länder. Skillnaderna mellan Norge och Sverige, norsk och svensk är inte större än skillnaderna mellan Gotland och Dalarna, gute och dalmas.
Händelserna i Oslo och Utøya påminner oss om närheten till det norska folket. Även om språk och gränser skiljer oss åt är vi fortfarande syskon. Carl Bildt uttalade sig träffsäkert angående tragedin: "idag är vi alla norrmän".
Vi är bara människor.
Gotlänningens ledarsida skulle idag kunna användas till att försvara vår demokrati. Ett ställningstagande mot hat och mot extremism. Jag skulle kunna skriva en jämförelse mellan gärningsmannen Anders Behring Breiviks ideal och Sverigedemokraterna vilket andra ledarsidor redan har gjort.
Men det känns fattigt att i detta sammanhang kommunicera en politisk ståndpunkt. Hur sann den än må vara. Hur viktig den än är att säga.
I dessa dagar känns ingenting så viktigt som att påminna varandra om den självklaraste av tankar. Kärleken till syskonet i väst. Den medkänsla och de sympatier vi känner inför lidandet som hänt. Att händelsen, de drabbade och de anhöriga finns med i våra tankar.
Vänner, vi är bara människor.