Nu är snart årets Almedalsvecka över. Som vanligt har vårt Visby fyllts av folk. Reflektionerna kring veckan blir flera och perspektiven på evenemanget flerdimensionella.
Som gotlänning, medarbetare och politiker i Region Gotland blir jag först och främst stolt. För varje år ser evenemanget allt mer proffsigt ut då fler trädgårdar och små prång öppnar sig för besökare. Varje yta av staden upptas av det som jag tycker kännetecknar Almedalsveckan - nämligen de (oftast) goda samtalen.
Spektakel?
Almedalsveckan får också utstå kritik som varande ett spektakel ägt av effektiva lobbyorganisationer som vet hur att driva sina frågor och att politik och demokrati i det är en chimär.
Möjligen är det så, men samtidigt är det mer av en plats för lärande, samtal och utbyten. Det är något unikt i att jag som vanlig medborgare under en veckas tid kan gå runt bland politiker, tänkare, professorer, konnässörer, vetenskapsföreträdare, journalister, tjänstemän och andra lika intresserade som jag själv!
Oavsett intresseområde finns de lärande samtalen överallt - och överallt finns företrädarna. Nära mej och andra - det är helt unikt och verkligen något att värna och vara stolta över.
På skolseminarierna jag varit har det kryllat av gotländska rektorer, skolchefer och lärare. Det är fantastiskt att ha denna källa till fortbildning varje år.
Flitigt twittrande
På skolseminarierna twittrades det flitigt, iallafall på de som i skoltwittervärlden är ’rätt’ seminarier. Rätt är det när det handlar om mer tid för lärande, mindre administration, mer förtroende för lärarprofessionen och i det mer autonomi för pedagogerna, pedagogiskt ledarskap, högre status och lön, relationsskapande och likvärdighet. Allt det gillas och här brinner lärare och rektorer.
Det är så fint att se allt engagemang och det driv för ständiga förbättringar som finns inom skolan som organisation. Det finns ingen vilja att upprepa dåligt utan bara lust att göra om och göra bra. Jag älskar skolfolks engagemang!
Lite mer fel är det, märker jag, när jag går på SIQ:s seminarium som handlar om att kartlägga, analysera och organisera. Trots att det här seminariet också handlar om det viktiga som skolan är är twitterflödet här obefintligt.
Det blir tydligt för mig att skolvärlden är uppdelad, att det som handlar om systematik, process, kvalitetsarbete och organisering av skolan inte alls är det som uppskattas av ’skolvärldens innefolk’. Det känns absurt för mig. Mycket av New Public Management-ifieringen som alliansen påfört skolan dödar kreativitet och skolans driv.
Likvärdig skola
Att systematiskt analysera fakta om hur det går och vad som är framgångsrikt och att sedan organisera så att man utifrån vad man vet får det resultat man vill är nödvändigt! Att bara prata om vad man vill utan att reflektera kring hur kommer aldrig att ge en likvärdig skola.
På sociala medier har jag också sett ministrar dansa som medelålders folk som vill vara unga på scener framför Kallispublik. Sådant är ett spektakel däremot och varken folkligt eller politiskt viktigt. Måtte jag aldrig vinna DJ-battle på Kallis!