Enighet om båttrafiken
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det är ju ett bitvis dramatiskt förhandlingsspel som pågår för att få bästa möjliga färjetrafik för skattepengarna under den kommande perioden. Som glädjande verkar kunna bli tio år istället för som nu sex år. Det tycks vara en formsak att EU godkänner tioårsavtal, vilket skulle underlätta för fler att ge anbud på Gotlandstrafiken.
Rikstrafiken ska också undersöka om det är möjligt att staten skulle köpa båtarna och sedan hyra in enbart operatören, som sköter trafiken. Det finns både för- och nackdelar med detta, men nackdelarna överväger nog. Den främsta nackdelen är risken för att fartygstekniken går förbi vår viktiga livlina med fastlandet. Med statlig tonnage finns risk för att vi får samma båtar i 20-30 år, vilket inte vore bra för Gotland!
I stort sett finns total enighet på Gotland om att den goda färjetrafik vi idag har, inte får försämras på några punkter. Vår färjetrafik är den viktigaste regionalpolitiska frågan, eftersom trafikens kvalitet har avgörande betydelse för all annan verksamhet på Gotand. Därför måste upphandlingen av trafiken för de kommande tio åren resultera i minst lika bra trafik som nu. Det utesluter långsammare båtar och något enhamnsalternativ. Och godspriserna liksom passagerarpriserna måste sänkas.
Jag tror det finns total enighet om detta på Gotland. Det är bra att tre stora näringslivsorganisationer gemensamt klargör att öns näringsliv står enigt. Nuvarande sättet att bekosta och ta ut fraktpriset är inte bra för öns näringsliv. Fraktpriset är för högt och det är diskriminerande när gotlandstillägget skrivs ut på alla fraktsedlar landet runt. I denna fråga har kommunledningen agerat och påtalat för regeringen att det gotländska fraktpriset måste få en positiv och långsiktigt hållbar lösning. Likaså måste passagerarpriserna sänkas, helst så snabbt som möjligt.
En bättre variant än statligt tonnage vore kanske att staten hyr in båtarna under tio år och sedan byter till nya. Då undviker man riskerna för föråldrade båtar i Gotlandstrafiken. Men det smartaste är nog att försätta som nu och upphandla hela paketet. Under den turbulens som rått och råder innan upphandlingen är klar är det begripligt att det finns oro över hur det ska bli. Och det är viktigt att uttrycka åsikter om hur vi gotlänningar vill ha det.
Jag uppfattar att Rikstrafiken, liksom regeringen, mycket väl förstår att ett enigt Gotland absolut inte vill ha ett enhamnsalternativ och långsamma färjor varken till Oskarshamn eller Nynäshamn. De har också förstått den gotländska enigheten om att både frakt- och passagerarpriset måste pressas ner. Och regeringen och ansvarig minister Ulrica Messing har helt klart för sig att färjetrafiken är den viktigaste regionalpolitiska insatsen, som regeringen kan göra för att utveckla Gotland positivt.