Jag ska inte föregå den budgetdebatt som kommer i fullmäktige i juni. Men klart är att det kommer att bli fyra olika förslag att ta ställning till.
Den samlade oppositionen kommer alltså inte alls att vara samlad när det kommer till regionens budget för 2014 utan lämna var sitt förslag. Det vill säga de gör precis det som deras partikamrater på riksplanet tycker är så grundläggande fel. Statsministern har till och med vägrat ställa upp på debatter mellan ledarna för landets båda största partier. Han debatterar nämligen bara med ett helt regeringsalternativ.
Nu vill jag gärna framföra att jag inte alls tycker att den gotländska oppositionen gör fel. Det är utmärkt att väljarna får se var de olika partierna står. Man kan faktiskt bara rösta på ett parti i taget. Jag skulle helst se att alla partier gick fram med sina egna frågor i alla val.
Men jag inser att vi kommer att få en avsevärd diskussion om alla möjliga och troligen en del omöjliga konstellationer både här och på riksplanet ju närmare valet vi kommer. Och jag tänker dessutom inte lova att jag kommer att kunna avhålla mig från att spekulera själv. Koalitioner blev det nya svarta i rikspolitiken någonstans efter sekelskiftet. Idag känns både uttrycket och Alliansen något bedagade.
Som vanligt är skillnaderna nu inte så stora mellan de regionala budgetalternativen. Och då menar jag alla fyra, även den rödgröna majoritetens förslag Lokalpolitiker har mestadels hyfsat med sunt förnuft och fötterna på jorden. Det finns helt enkelt inte så mycket spelrum i en liten landsortsregion bortom pendlingsavstånd till storstädernas tillväxtregioner och utan grannar.
Men Alliansen på Gotland gör inte som partiledarna tycker. Fyra budgetförslag blir det. Vi får väl hoppas att ordföranden Björn Jansson minns hur man genomför en kontrapropositionsvotering.